Domherrn.) Historisk roman af J. HA Temm e. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Ia, ja, din onkel och du sjelf talade en gång om den gamla westfaliska adeln, som anser sig för stolt att träda i förbindelser med adeln på andra sidan Elben. Du har nu visat mig hvarför vi ej kunna det, ty jag räknar dig ännu till oss. — Ja, käre onkel, sade Gisbertina hjertligt och gaf honom handen. — Kom nu, min kära Gisbertina, fortfor domherrn med rörelse, följ mig till Ovelgönne, till Gisbert. Han qvarhöll hennes hand, och hon stod tankfull. — Eller får han komma till dig? Jag hemtar honom. Han söker dig ju, och endast derför har han kommit hit. Nå, Gisbertina? Hon hade fattat sitt beslut. — Nej, sade hon beslutsamt och ryckte sin hand ur domherrns. — Hvad har du då emot honom? ropade domherrn. — Han är, började hon häftigt, men hejdade sig och fortfor lugnt och stolt: — Onkel Florens, en hustru bör aldrig anklaga sin man, icke ens hos sin mor, byilken hon annars bör anförtro allt annat. ) Forts, fr. n:o 284.