Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1867, sida 2

MV AULA — Så är det med Gisbertina. I dag är hennes hjerta mjukt som vax och i morgon obändigt som orkanen. — Du har blifvit poetisk. — Under den veka timman svor hon, men då stormen bröt lös, var denna ed ett hinder mera, som måste ned brytas. — Jag efterskänker dina bilder och hör helst fakta. : — De äro helt enkla. Jag tillfrisknade hastigt under hennes vård och kärlek. Ack ja, onkel, hon har aldrig förr varit så kärleksfull mot mig. Och först nu älskar jag henne outsägligt. Afven hon svor att hon älskade mig. — Ah, ännu en ed? Det vår sanningen, onkel. Förr hade hon kämpat med sin kärlek. Nu älskade hon mig verkligen. Jag var då tillfrisknad. — Hvart resa vi nu? frågade hon mig. — Lefva vi inte lyckliga här, Gisbertina? Jo visst. — Harför då resa härifrån?