Domherrn.) Historisk roman af J. H.. Te m m e. (Ötversättning af Sigfrid Nyberg.) — Jag är löjtnant Becker, ers excellens, sade han. . — Betjenten har redan sagt mig ert namn. — Jag är landtvärnslöjtnant. — Jag ser det af er uniform. — Jag bär jernkorset. — Jag ser äfven det. Generalen svarade detta på sitt förnäma sätt. Men han nödgades likväl närmare betrakta den luggslitne landtvärnslöjtnanten. Den unge mannen tycktes hafva talat med en. så egendomlig humor, och en skalk framskymtade i hans lifliga ögon. Dessa ögon nedslog han ej inför generalens forskande blick. Han fortfor helt obesväradt: — Vet ers excellens hvad Jag var innan jag inträdde vid landtvärnet? — Hur kan jag veta det? Jag var kypare! — Kypare på ett kafö och en biljard. Det var ett bra yrke, och jag hade min utkomst. Jag lemnade det frivilligt och gick in vid landtvärnet. — Får jag fråga hvarför ni meddelar mig dessa antecedentia? ) Forts, fr. n:o 279.