ATLIHICTHA. IIIUIAHTUGLILCTIT. — MUMUSCUII. Lamera Obscura. — En bit historia. — Buflel. — En blick in uti det politiska lifvet. — Republikaner och demokrater. — Tyska kulturbilder. — Detroit. — Söndagsfysionomi. — Sättet att behandla en mördare. — Vägen till the great WestChicago. Niagara! Guds storhet i naturen, finnes väl omtalad och besjungen på alla tungomål och skildrad på duken i mångtusende olika bilder, och ändå hafva ej skaldens inspiration eller målarens fantasi räckt till för att fullkomligt återgifva de scenerier, som uppenbara sig i den vilda naturen, det forsande vattnet, eller de branta och höga klipporna. Att mina försök till skildringar utaf detta majestätiska skådespel skulle vara ännu mera vanmäktiga, inser jag allt för väl, hvarföre jag inskränker mig till att omtala hvad jag såg, utan att dervid söka på minsta sätt hängifva mig åt hvarken fantasien eller de känslor, som öfverväldiga tankarne vid behandlingen af ett sådant ämne. Innan man hinner till vattenfallen, frapperas man utaf huru menniskosnillet förmått att besegra de svårigheter, som förefunnits, för att bana en väg i dessa obändiga trakter, der man stött på hinder för hvarje tumsbredds framåtgående. Och ändå har allt fått vika för det hårda bandet af jern, som man fastsmidt öfver afgrunden, som man lagt på spetsen af klipporna, i dalarne och på de gröna slätterna — allt har fått undergifva sig. Lokomotivet drager nu sina tunga bördor, än upp för en brant höjd, än vid randen af en afgrund, der å ena sidan den hårda granitmuren omöjliggör för ljuset att intränga, under det å den andra blicken möter det brådstörta djupet. På höjden visar landskapet den mest vilda karakter; här och der bevuxna ställen med höga lummiga träd, å andra åter täta busksnår och ogenomträngliga moras. Nere i dalarne deremot går odlaren tryggt och kör sin plog i den tacksamma jordmån, som vattnas af strömmen från Lake Erie och Ontario. Snillets skapelser nå sin kulminationspunkt då man närmar sig det mycket bekanta mästerprofvet af ingeniörvetenskapens otroliga framsteg, nemligen den år 1865 fulländade ,, The Niagara Suspension-Bridge, hvilken förenar Canada med the Great West. Nämnde brygga är ej mindre än 800 fot lång och 24 fot bred. Den hänger på pelare, hvilka äro på amerikanska sidan 88 och på kanadiska sidan 78 fot höga, samt har en höjd öfver vattenytan af 250 fot. In ofantlig qvantitet ,jern-rep af ända till 10 tums tjocklek bilda ett nät omkring densamma. Bron uppbär en vigt utaf 12,400 tons och väger i sin helhet 800 tons. Inunder den väg, som bantågen gå, är i byggnadens inre konstruerad en körbana samt en gångstig för fotvandrare. Härifrån är det nu som eder brefskrifvare går att bese detta verldens underverk. Det har mycket tvistats om och utgör ännu ofta anledning till stridigheter, hvilken sida, som är för betraktaren den fördelaktigaste till att beskåda Niagara. Yankees envisas uti sitt påstående att deras sida är den bästa; kanadensarne åter påstå motsatsen, och jag förenar mig obetingadt med dem. Här ifrån Table Rock har man hela vattenmassan framför sig. Man ser huru den i allt sitt omfång ohejdadt nedstörtar från de branta klippväggarna, man ser ned uti djupet, der skummet yrar åter upp vli ett fint och häftigt duggregn, en yttrirg af naturens nyckfulla lek. Der nere ovilkorlig död och förintelse, och så i grannskapet, genom samma makt, lif och vederqvickelse uppenbarade i den yppiga vegetationen, hvilken erhåller sin näring från de vattenpartiklar, som alsöndras från de strida forsarne. The Horse Shoe Fall, ,,Gout Islande, , Table Rock och ,,the American Fall, dessa de väsendtligaste och största visa alla ifrån kanadiska sidan det stora naturskådespelet i allt dess majestät. Lägg härtill att regnbågen spred sina tusentals färger öfver den blå och hvita vattenytan, genom det yrande skummet, med reflexer af ännu rikare och mera bländande färgprakt, och bildande liksom en hvälfd bro i luften, hvilken förenade den ena stranden med den andra och gjorde himmel och vatten till ett! I sanning, man betraktar ej ett sådant skådespel utan tillbedjande beundran. Länge stod jag liksom fastnaglad vid denna syn — men måste gå — och hvarthän? — jo till tornbyggnaden der uppå höjden till ,,Prospect House, derifrän man har en om möjligt ännu mera imponerande anblick. Här ligga alla fallen inunder synkretsen, och man får derjemte en id om huru denna oändliga och djerft framflytande vattensamling lugnt banar sig väg mellan klippor och träd. Långt bort i fjerran synes det blå elementet liksom hafvet, då ingen vindkåre krusar dess böljor, och tyckes då ej veta hvilket bråddjup som det har att passera; det är måhända också derföre det visar sig så yred1 gadt, då det helt tvärt störtar ner utför de branta klippväggarna. ; Man mannislan hau al Aa A dd