än de artiklar, som komma från ministe-j: rierna eller andra autoriteter, kunna vara, hafva de likväl alla det gemensamt, att de äro förskräckligt tråkiga. En af de produktivaste officiella medarbetare, som pressen i Paris har, är seineprefekten Hausmann, hvilken naturligtvis å andra sidan äfven i hög grad varit utsatt för anfall. Han dref det en gång så långt, att en tidning föreslog honom att öfvertaga dess redaktion, så att han sjelf kunde blifva vittne till, att den siste prenumeranten tog till flykten. Denna pik hade så till vida verkan, att Hausmann derefter lät mera sällan höra utaf sig och vinnlade sig om ett mera lakoniskt skrifsätt. De franska biskoparne göra icke blott insamlingar till påfven, utan hafva nu slagit sig på att värfva trupper för honom. Så har biskopen i Strassburg nyligen utfärdat följande rundskrifvelsej till, sina pastorer: ,Herr pastor! Den helige sadren räknar icke blott på Edra böner; i den kritiska ställning, hvaruti han befinner sig, anser han nödigt att förstärka den romerska legionen med nya rekryter, och derföre har en uppmaning utgått till alla unga män af god vilja. Jag beder Er, herr pastor, derföre tillse huruvida det icke inom Er socken skulle finnas en eller annan yngling, som ville egna sig åt den heliga saken. Man antager män mellan 17 och 35 års ålder, och till och med 40 års män, så vida de förut varit i krigstjenst. Antagandet sker på 2, 3, 4 eller 5 år. För att göra sig ett riktigt begrepp om soldaternas i deu romerska legionen ställning, torde det vara nog att veta, det solden der är fyra gånger högre än i franska armöen. Det synes häraf, som skulle den värde prelaten icke just räkna rätt mycket på, att någon skulle låta värfva sig ,för den heliga sakens skull, utan framkommer till slutet med det argument, som han väl hoppas bästa verkan utaf — den högre solden. ITALIEN. En korrespondent till ,Indep. belge meddelar underrättelser från Rom, enligt hvilka ,,segern vid Mentana skulle vara början till den hänsynslösaste reaktion, långt öfverträffande den, som tog sin början 1850. Curians bifall till kongressförslaget skulle endast hafva tillkommit för syns skull, enär man i Rom var öfvertygad om, att — äfven om en kongress komme till stånd — intet resultat derur skulle framgå. Påfliga regeringen påstås hafva vidtutseende förslager och vara öfvertygad att — trots tuilerikabinettets bestämda förklaringar och trots kejsarens trontal — den andra franska expeditionen skall fullkomligt uppfylla alla det reaktionära partiets förhoppningar. , Så spelar man ett högt spel i Rom, och kardinal Antonellis hemliga agenter genomresa halfön, för att med alla medel öka bitterheten mellan Frankrike och Italien. Dessa agitationer äro isynnerhet riktade mot kejsar Napoleon, för att än mera öka klyftan de båda länderna emellan . . . Inrikesministern har vidtagit de strängaste åtgärder mot dem, som visat sig hysa sympatier för italienska armen eller garibaldinerna. Anstistarne af folkomröstningarne förföljas å det strängaste . .. Många af de komprometterade ha lemnat landet och flyktat in på italienska området. De fångna garibaldinerna, 1,700 till antalet, äro ännu i Civita Vecchia. I kastellet S:t Angelo befinna sig sådana fångar, som skola ställas för krigsrätt. Huru man bedömer franska regeringen kan man finna deraf, att folket tror det en del af de fångna garibaldinerna skall skickas till Cayenne. Det skall nog också taga en rundlig tid innan bitterheten mot Frankrike lägger sig hos italienska folket. Skämttidningarne i Italien äro uppfyllda af bilder, som antyda den harm, som råder mot franske kejsaren. Så framställes t. ex. huru ett antal italienare, förda af jreaktionen — i gestalt af en munk — stanna på en romersk arena framför kejsar Napoleons loge, utropande: , Morituri te salutant! under det en mängd fallna ligga deromkring, på hvilkas bröst stå namnen Mexiko och Mentana. En annan teckning framställer den af bekymmer nedtryckta Italia, utbredande en duk, på hvilken synes Garibaldis hufvud med törnekrona. Militära fester efterfölja nu de religiösa högtidligheter, hvarmed man velat celebrera den ,lysande segren vid Mentana. D. 18 dennes gaf guardia di signori en lysande bankett för den päfliga armåens i Rom varande officerare. Dessutom vexla franska och påfliga officerarne artighets