Göteborg d. 29 November. Den inhemska hvitbetsockertillverkningen. För kort tid sedan skref en aktad person från Stockholm i ett enskildt bref bland annat följande: För öfrigt blir det af pessimisterne utskrikna statsdeficit ej på långt när så stort som de hoppas. Det är hufvudsakligen den förändrade lagstiftningen, som gjort att anmälanden om bränvinsbränning hittills ej skett för så stora qvantiteter som vid denna tid förlidet är. Man tror dock att bränningen i är ej kommer att särdeles mycket understiga sjolårets. — I tulluppbörden torde bristen ej bli större än 3 å 400,000 rdr. Emellertid kan det hafva sin nytta att någongång för ombyte skull få ett litet deficit, som borde leda till besparing i några onödiga, kanske skadliga statsutgifter, såsom t. ex. af de minst 100,000 rdr, hvarmed hvitbetsockerfabrikationen årligen ,,uppmuntras, men som äro föga uppmuntrande för andra, om ej uti ironisk mening. Man skulle äfven kunna göra en rätt vacker besparing, om man indroge eller minskade det kontanta understöd, som nu utbetalas till en mängd fabrikanter genom lån i manufakturdiskonten till låg ränta. Att det här uppgifna beloppet af 100,000 rdr för uppmuntran af hvitbetssockertillverkningen ej är för högt, visar en insändare i Aftonbladet af sistl. Onsdag, som uti en särdeles sakrik och slående framställning utvecklat detta ämne. Ins:n redogör först för hvitbetsodlingen och erinrar derom att Sverges jord gifver betor af mycket förmånlig sockerhalt. Han beräknar den produktion af socker, som kan erhållas från ctt tunnlands hvitbetsskörd, och kommer så till det resultat, att för produktionen af hela vår nuvarande sockerkonsumtion skulle åtgå 21,300 tunnland, besådda med hvitbetor, och skulle således, om denna odling vunne en sådan utsträckning, hela den statsinkomst försvinna, som nu härflyter af sockerkonsumtionen i landet, uppgående till 4 å 5 millioner rdr, enligt nuvarande tullsatser. Denna odling skulle naturligen uppstå omkring de större städerna, och så skulle landet, för en sådan kultur, på den relativt ringa arealen, uppoffra nämnda millioner, hvilka naturligtvis måste utkräfvas genom en annan beskattning. Ins:n anställer härefter en längre sannolikhetsberäkning rörande hvitbetsockertillverkningen vid Landskrona, och kommer der till det resultat, att denna tillverkning under årens lopp beröfvat staten en inkomst af öfver 1 million rdr. Med den tillväxt, fabrikationen nu uppnått, skulle dess premium blott under imevarande år blifva öfver 200,000 rdr. Ins:n slutar med följande ord: