Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1867, sida 3

Article Image
orkanen på Vestindiska öarne. En engelsk sjöofficer ombord på ångfartyget Douroå, som befann sig vid S:t Thomas den 5 dennes, beskrifver i ett bref till Times för den 22 dennes orkanen på följande sätt: Det är omöjligt att gifva mer än en svag id om den förödelsescen, som mötte våra blickar från land. De bålverk, som förut gingo längs kusten, voro försvunna, och alla gator voro uppfyllda at sönderslagna läkten, zinktak, mursten, grenar at kokospalmer, krossade möbler och fragmenter af alla slag. Man såg i några af de gator, hvilka från hufvudgatan gå ned mot sjön, hus, som ännu stodo upprätta, oaktadt de hade blifvit upplyftade och slungade många alnar från sina förra platser. En byggnad, tillhörig engelske postinspektören Cameron, hade på ett sådant sätt upplyftats och hvirflat omkring i luften samt nedtallit i en angränsande trädgård. Märkrärdigt nog fann man, då man ingick i rummen, att lampor och karafiner ännu voro hela. På en af gatorna såg man bland stora massor af sönderslagna träsaker, ett ankare, flera vagnshjul, ett pianoforte och marmorskifvor, hvilket allt stormen, då den var på sin höjd, hade kringhvirflat i luften, som om det varit papperslappar. Sjelfva de fönster, som voro skyddade af jerngaller och så kallade orkanstänger (flera tum tjocka trästänger), hade krossats. Det fanns ingen mur, som icke hade märken af det hagel utaf gatsten och mursten, som kastats mot den. En bombarderad stad kunde ej hafva företett en värre bild af ruiner och förstörelse. På höjderna syntes endast spår af att der en gång hade varit träd, och på de palmer, som hade prydt kokosnötgatan och omgifningarne af den luterska kyrkan, funnos endast några få sönderrifna blad. qvar på stammarne. På olika ställen af kusten såg man hopar af menniskor samlade, och från: hvart och ett af dessa ställen bortbars med en förfärlig regelbundenhet den ena rått tillyxade kistan efter den andra med de lik, som sjön kastade i land. Kl. 4 på e. m. den 30 Oktober hade på så sätt 292 lik kastats i land och blifvit be grafna. Stormen tycktes börja kl. 10 minuter öfver 12 och med ett afbrott af 13 minuter fortfara till kl. 12 4. Barometern tillkännagaf blott svagt den annalkande stormen ända tills den hade fullkomligt utbrutit, men derefter kunde man tydligt iakttaga qvicksilfrets sjunkande. Man kände en eller flera jordstötar, och straxt derefter börjades elementernas grufliga strid. Så tätt var det regn och det skum, som öste ned öfver gatorna, att man icke kunde se 20 alnar framför sig och att personer, som ville gå bem, måste hålla sig fast vid lyktstolpar, dörrhandtag eller hvad de i ögonblicket kunde få tag i, enär de ej i mörkret visste hvilken väg de skulle gå. Kl. 1 saktades stormen från nordvest och en paus på 13 minuter inträdde; men derpå utbröt orkanen med ännu större våldsamhet irån motsatt håll och lösryckte många skepp, som dittills hade ridit för ankar. Hamnmästaren och en officer från det spanska krigsskeppet ,,Nunez de Velasco kappades med hvar andra i hjeltemodiga ansträngningar för att rädda menniskolif. Sorgligt nog tillsatte den förste af dem lifvet; den sistnämnde undslapp genom ett riktigt underverk, i det att hans båt kantrade och han sjelf blef uppkastad på kusten, hvarest han först följande dag återfanns. ee s:t Enm

28 november 1867, sida 3

Thumbnail