Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1867, sida 2

Då regeringsrådet hade lemnat rummet, frågade han öfverstelöjtnanten: — Såg herr öfverstelöjtnanten den der herrn? . — Ja, svarade öfverstelöjtnanten likgiltigt. — Känner ni honom ej? — Nej. — Har ni nyligen varit på Ovelgönne? Jag kommer derifrån. — Såg ni fru Mahler der? — Ja, jag träffade henne. — Hon heter egentligen fru Mahlberg— Hur vet ni det? — Hon bodde förr i Minden. Hennes man var regeringsråd der. Jag var äfven der en tid och såg der den herrn, som nyss gick här förbi. Han var en vän till herr Mahlberg; — det är regeringsrådet von Schilden. Öfverstelöjtnanten spratt till. — Den uslingen! mumlade han mellan tänderna. Generalens betjent nalkades nu. — Herr öfverstelöjtnant, sade han med en bugning. Öfverstelöjtnanten följde honom till generalens arbetsrum och inträdde. Han gick med långsamma, afmätta steg: bans kraftiga gestalt uppreste sig, och uttrycket i hans ädla ansigte blef stoltare, — ssträngare. — Örverstelöjtnant Priedrichs! hade generalens betjent anmält. Generalen hade ryckt till, och hans insigte hade visat en ögonblicklig förläzenhet. — Införes! hade han sagt. Han bemannade sig och ämnade med förnäm,