Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1867, sida 1

sällskap; huru oändligt mycket kan ej göras dermed! Har ni redan bevis? — Vi samla dem, ers excellens. — Mina vänner och jag skola verka på ett annat sätt. Och nu en bör till er. Uppsätt en expos af denna angelägenhet. — Som ers excellens befaller. Generalen steg upp och regeringsrådet följde naturligtvis hans exempel. Generalen räckte honom handen. Han var rörd. Regeringsrådet — fattade vördnadsfullt denna hand. Äfven han var rörd. — Unge man, inom åtta dagar är ni geheimeråd. — Ers excellens, jag förtjenar icke så mycken godhet. — Det är det första trappsteget af er karrier. Jag återser er snart. Regeringsrådet bugade sig underdånigt. Då han var i dörren ropade generalen ett par ord till honom: Den unge mannen var ju nu instruerad, som generalens dotter hade önskat. — Ah, ropade generalen, jag hade nästan glömt att min dotter ber er stiga in till henne. — Den nådiga fröken gör mig oändligt lycklig. Regeringsrådet lemnade nu rummet, och generalen blickade efter honom med ett uttryck af stor belåtenhet. Generalens betjent inträdde åter för att göra en ny anmälan, ty generalen hade audiensdag. Den lille general von Taubenheim var vid denna tidpunkt en mycket betydande och inflytelserik person. Han var ej krigsminister, ty detta embete innehades af den utmärkte Boyen. Ehuru general, och