Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1867, sida 1

lig man. Han emottog under audienstimmarne hvar och en i den ordning han hade inträdt i väntrummet. För detta ändamål låg på ett bord en stor bok, i hvilken hvar och en inskref sitt namn, då han inträdde. Ester denna bok anmälte betjenten dem hos generalen. Regeringsrådet hade blifvit tillkallad före den vanliga mottagningstimman. I ett hörn af väntrummet stodo tvenne herrar tillsammans. Betjenten nalkades dem, för att införa den ene till generalen. Denne var den förste, som hade inträdt i väntrummet. Det var en kraftfull, undersättsig, icke stor, men likväl imposant gestalt; ansigtet visade markerade, ädla drag. I hela mannens väsen framlyste mod, beslutsamhet och denna ädla, manliga stolthet, som är medveten om sitt verkliga värde. Han var i midten af trettiotalet. Ilan bar den svarta, civila fracken, men på dess venstra sida jernkorsets första klass, och i ett band omkring halsen den sällsynta orden pour le merite, hvilken utdelades endast för särdeles stora militäriska förtjenster gent emot fienden. Några minuter efter honom hade den person inträdt, med hvilken han nu samtalade. Det var en liten, liflig, vacker, ung man med krusigt, svart hår och blixfrande igon, hvilka utvisade ett mod, som dock cunde tyglas af blygsamheten. Han Bar en landtvärnslöjtnants uniform och jerncorset, ehuru af andra klassen. Uniformen var ej längre ny, den hade synbarligen sjort fälttåg. Han hade studsat, då han vid sitt inrädande varseblef herrn i den svarta