Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1867, sida 1

ehuru då det ryska exemplet redan började vinna insteg i Berlin, hade han ej heller något annat departement. Vilitärkabinettet var vid denna tid ännu icke utbildadt. Men något dylikt representerades af generalen. Han hade således ett stort inflytande på statsoch andra angelägenheter, och om han ej hade talat derom med regeringsrådet von Schilden, så behöfdes det antingen ej gent emot denne kloke man, eller ock hade generalen sina skäl dertill. Dessa lågo nära tillhands, Den preussiska staten hade blifvit räddad genom folket, genom dess fria, uppoffrande och kraftiga hänförelse. Gamaschtjensten, det militära öfvermodet och junkerdömet hade några år förut nedstörtat Preussen från sin höjd och bragt det till branten af undergång. Dessa förflutna tider skulle nu återkallas, och i spetsen för dem, som åsyftade detta, stod general von Taubenheim. På andra sidan funnos män sådana som Hardenberg, Gneisenau, Boyen och så många andra. De hade snillet, folket och den goda saken för sig; de hade alla verkat i främsta rummet, då det gällde att rädda fosterlandet och tronen. Junkerpartiet kunde emot dem ställa endast en sak, nemligen den inbördes föreningen af junkerdömet, som i alla hofembeten, i de högsta civila tjenster samt nästan i armöns samteliga officerare omgaf konungen. Detta har alltid varit en ofantlig makt, och historien har bevisat det tillräckligt. För Preussen var den dåvarande tiden ej gynnsam för någotdera af dessa partier. nappt ett år hade förflutit, sedan tronen räddades genom folket; alla de löften man gifvit vid uppropet till folket voro ännu i