Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1867, sida 2

Domherrzn.) Historisk roman (Öfversättning af Sigfrid Nyberg ) — ö Hela mitt inre upprördes nu emot barbaren, som ville lemna mig och prisgifva sig åt döden, — som verkligen tänkte afresa, i stället för att ångerfull återvända till mig och bedja om förlåtelse derför att han en minut hyst denna tanke. Jag var förtviflad, vred händerna och kastade mig på soffan; jag ville fly till dig, bedja, befalla dig att ej resa. Men min stolthet hejdade mig. Jag var vansinvig, det var motspänstighetens, stolthetens, herrsklystnadens, kärlekens vansinne. Ja, äfven kärlekens! Jag kunde ej återse dig, jag lät dig resa utan afsked, oaktadt du lät bedja mig derom. . Och vansinnet var ej förbi sedan du var borta. Först i natt har det lemnat mig. Du skref till mig, jag emottog ej dina bref; jag skref icke till dig; jag lemnade Aschenburg och återvände till Preussen, till min sårade onkel Steinau. Jag ville ejvidare veta af dig. Ändteligen var jag fri från dig; jag var olycklig, men i ett slags raseri af lycka. Du återkom; du hade bland alla de tusendetals tappra tillhört de tappraste; dehäge utmärkt dig genom ditt mod,