Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1867, sida 2

ministern. Saken var afgjord, och ni har mom kort tid blifvit själen i detta departement. Jag har i dag en speciel mission för er. — Eis excellens har städse att förfoga öfver mig. — Herr von Schilden, staten är i fara. Det erfordras en förbindelse mellan kapabla män för att rädda henne. Låt mig först skildra vår belägenhet, sedermera uppgöra vi planen till räddning. Den preussiska staten är på väg att blifva demokratiserad. Grunden dertill lade först stein. Derefter följde den olyckliga — landtvärnet. Statskansleren, i händerna på judar, kan ej förafskeda det Steinska systemet, han befordrar det, ehuru kanske omedvetet. Sålunda gå vi vår ruin till mötes. Genom kungliga förordningen af den 22:dra Maj förlidet år har landet blifvit lofvadt en allmän folkrepresentation, kammare, hvilka till och med skulle tilldelas skattebevillningsrätt. Den 5:te April förlidet år har man förmått konungen att i ett manifest till rhenländerna afgifva det högtidliga löftet, att genom en lämplig organisation af landtvärnet bespara landet underhållskostnaden för en större, stående armö. Det är, jag ipprepar det, statens ruin. Endast tvenne ing göra Preussen starkt: Dess armå och dess adel. De tillintetgöras båda geom landtvärn och kammare. Och vi skulle gå landtvärn och kammare till möes! Om Hardenberg talade jag nyss. Scharnhorst är död. Men Gneisenau och 3oyen lefva ännu; en massa ideologer luta sig till dem; till och med gamle Jlächer. Redan Fredrik den store sade: es anciens militaires finissent par radoter.