IV. (Från redaktionens korrespondent.) Chicago d. 1 Nov. 1867. På andra sidan Atlanten. — Quebec. — Stadens läge och utseende. — Katolicismen och dess inflytande på samhällslifvet. — Amerikas Gibraltar. — General Wolfes monument. — Affärslifvet. — Damerna. — Scherbrooke, tyskarnes settlement i Canada. — Landets rikedom å skog m. m. — Montreal. —Victoria-bron. — Hotellväsendet. — Scener från Vestibulen. — Indianqrinnor och deras handarbeten. — Staden och dess omgifningar. — Arkitekturens framsteg. — Byggnadssättet. — Ett musikaliskt nöje och deraf framkalladt folklif. — Victoria-bryggan. — Toronto. -Universitetet. — En rond genom staden. — Regementets dotter, en farce och publiken. — En bit historia och reflexioner öfver och från Canada. — Lake Ontario. — Färd med ,,City of Toronto. — Stjernbaneret. — Niagara. Så hade då , Austria, efter endast 10 dagars resa, lyckligen och väl landsatt sina passagerare, hvarutaf den större delen, eller emigranterna, genast befordrades vidare med Grand Trunk Railway. Eder resenär tog. kosan till Quebec, för att härifrån börja sina utflykter. Quebec motsvarade på intet vis de föreställningar jag gjort mig utaf en stad på andra sidan Atlanten, men orsakerna härtill blefvo mig snart tydliga. Befolkningen består utaf såväl engelsmän som fransmän, hvilka sednare tala en franska, som är obegriplig äfven för den, som är väl hemma uti språket. Hvad som mest frapperar är stadens läge, hvilket är ganska pittoreskt, på en terrassformig höjd, från hvars slutpunkt 100-tals gapande kanonmynningar ligga å de höga vallar, hvilka cernera staden och göra den nästan dintaglig.. Också har man kallat sjelfva fästningen ,, Amerikas Gibraltar, hvilket namn äfven synes vara berättigadt, alldenstund oerhörda svårigheter måste vara förenade med att våga ett angrepp mot dessa förskansningar. Det stolta Albion tyckes veta med sig sjelft, att här står något på spel, som man, om det skulle komma ifråga, först mycket sent skulle vilja lemna. Dertill är det den sista del af europeiskt herravälde, som ännu finnes i den stora amerikanska republikens närhet, hvarföre äfven hafvets herrskarinna måste för sin egen trygghet söka förskansa sig på alla sätt, om ej dessa besittningar en vacker dag skola sammansmälta med det öfriga fastlandet och bilda en ny del af Amerika under stjernbaneret. Att detta i en framtid skall inträffa, antager man naturligtvis, men icke tror jag att kanonernas språk då blir det, som skall fälla utslaget, utan de friska fläktar af frihetens vind, som blåsa ifrån vestern.. De skola här i sinom tid alstra en åtrå att komma dit, som då ej kan besegras, äfven om rödrockarne och deras vapen vore utaf ännu farligare beskaffenhet. Staden erbjuder i öfrigt ej något serdeles angenämt utseende. Gatorna, som ej äro stenlagda, likna fullkomligt våra gamla välkända landsvägar. Trottoirerna, som löpa långs sidorna, äro af trä, liksom de hundradetals trappor, hvilka leda upp från sjön till sjelfva city, men äro ock genom tidens frätande tand mycket illa medfarna. Att vandra omkring här var i sanning föga behagligt, isynnerhet då man är van vid bättre, och då det dertill regnade hela dagen och en tät dimma utbredde sig, som gjorde alla andra observationer omöjliga, än landsvägarnes dyiga och djupa beskaffenhet, var den första dagen i land ej serdeles uppbygglig. På morgonen den andra dagen voro dock förhållandena annorlunda. Dimman hade skingrat sig och solen sken emellan regnskurarne. Hvad som straxt frapperar är den mängd af kyrkor, som här finnas, hvilka med sina förgylda eller försilfrade torn och kupoler glänsa i höjden. Den mest framstående af dessa byggnader, hvilka här tränga allt annat i bakgrunden, ir den franska kathedralen, hvilken rymmer 6till 8000 personer och utmärker sig såväl för sin vackra arkitektur, som sin smakfulla inredning. Men jag vill ej inlåta mig vidare i att ala om alla dessa olika Herrans tempel, representerande hvar för sig olika sätt att dyrka Gud, utan i stället nämna några ord om kyrkans tjenare och dess lyliga och viljelösa redskap, hvilka i form if knäböjande och bigtande individer synas i stora hopar. Den öfvervägande delen af befolkningen bekänner sig nemligen ill katholska läran och är härstädes, iksom öfverallt der katolicismen finnes, örbländad af religionens irrsken. Aldrig nar jag sett ett större antal af Kristi tjenare än här. Man kan ej gå på en gata, tan att påträffa hela dussintal af isvarta och vida mantlar inhöljda personligheter, wilka likt skuggor framsmyga och tyckas ned stirrande ögon betrakta alla som comma i deras väg. För att fallkomna denna samhällets kuggsida har man äfven ett jesuiter-kolegium, eller som det kallas ,,the Brothers. gnaz Loyolas trogna lärjungar ha här tt vidt och tacksamt fält för sin verkamhet; hvem vet om ej ifrån denna del f verlden en vacker dag åter kan framtå en Jules Clement eller en Ravaillac? förbigående tittade jag in uti ett kaolskt seminarium, en byggnad, hvars inedning för sitt ändamål var både storrtad och vacker, men uti de höga, ljusa irosalarne såg jag en samling unga män sed likbleka ansigten och stela hliclar