t t t r ing förliden Januari månad tagit initiativey Den tid, som sedan dess förflutit, har icke föfändrat min öfvertygelse om dessa reformers gagnlighet. Helt visst utsätter utöfningen af dessa friheter oss för faror, men jag räknar på nationens sans och de moraliska framstegen, äfvensom på energien och myndigheten hos den statsmakt, som skall tillsammans med oss föra detta verk än vidare framåt. I femton år bar vår tanke blifvit sig sjelf lik: att hålla våra grundlagar, som folkomröstningen stadfästat, höjda öfver stridigheter ech fiendtliga lidelser, men att samtidigt härmed utveckla våra liberala institutioner, utan att auktoritetsprincipen derigenom rubbas. Låtom oss icke upphöra att sprida välsignelse genom att snart fullborda våra kommunikationer, att mångfaldiga undervisningsmedlen, att genom förenkling göra rättsväsendet mindre dyrt, samt att vidtaga alla åtgärder, som äro egnade att förbättra den stora mängdens ställning. Då J likasom jag vidblifven öfvertygelsen om, att denna väg är framåtskridandets och den sanna civilisationens, så låtom oss fortfara attframskrida i denna öfverensstämmelse uti åsigter och känslor. J skolen — hoppas jag — antaga de Eder förelagda lagarne, ty dessa lagar skola bidraga till landets storhet och välstånd. För min del skall jag — det kunnen J vara förvissade om — högt och fast upprätthålla den statsmakt, som blifvit mig anförtrodd; ty hvarken hinder eller oberättigadt motstånd skola rubba mitt mod och min förtröstan på framtiden. ITALIEN. Underrättelser från Rom meddela, att påfliga regeringen på det bestämdaste vägrat deltaga i konferensen. Curian har också genom sina organer på alla språk låtit förkunna, att den först då skulle vilja deltaga i sådana rådslag, sedan Kyrkostaten återfått sina gamla gränsor. Den franska ,, Monde har till och med varit nog uppriktig att tillägga, det denna territorialtillökning tillika skulle tjena ,,som kil för att splittra blocket Italien i två stycken, ENGLAND. Den af oss förut omnämnda planen, att regeringen skulle tillhandla sig telegrafledningarne i hela landet, för att sedan sjelt förvalta dem, sättes på det allvarsammaste i fråga. I den parlamentet förelagda billen härom föreslås, att generalpostmästaren skulle bemyndigas att inköpa alla telegrafledningar med deras privilegier, instrumenter, byggnader, byråer, etc., för att sedan öfverlemna dem till postförvaltningen. Först sedan detta i princip blifvit antaget, skola underhandlingar inledas med de särskilda telegrafbolagen. Emellertid har frågans väckande redan haft till följd, att telegrafaktierna betydligt stigit i värde. RYSSLAND. Från Petersburg skrifves: , Turkiet rustar mot oss, och vi skulle redan haft krig med detta land, om våra finanser det tillåtit. Våra poper uppstämma krigssånger, hofvet är fromt, och icke alla våra diplomater äro af den mening, att orientaliska frågan skulle bringa oss olycka. Vi hafva icke heller mycket att förlora och kunna gerna ännu en gång företaga vågstycket. Vi tro, det Österrike har nog att göra med att rädda sig sjelft och icke har tid att hjelpa Turkiet, en förmodan, hvari vi likväl visserligen kunna taga felt. Kejsar Nikolaus gick straxt före sin död upp och ned i sitt rum, tog sig för hufvudet och utropade: ,,Jag har i trettio år arbetat på att utbilda armen, men allt, hvad jag åstadkommit, är skräp. Att få stryk af fransmän och engelsmän går något an, men af turkarne — det är för tokigt! Detta var kort efter slaget vid Eupatoria. Alexander IT har efter sin uppstigning på thronen reorganiserat krigshären. Man kan likväl just icke säga, att den befinner sig i godt skick, ty allt beror af befälet, och på framstående befälhafvare är brist. Man gör här så obetydligt för att draga fram dugligheten! Vår regering tror om sig sjelf, itt den är särdeles klok, och det gagnar ill intet att opponera sig häremot. Man nar med rätta liknat Ryssland vid en björn, som tjugo gånger får ett slag för annan, men likväl beständigt återkommer, utilldes han omsider ligger med alla besen i vädret. EGYPTEN. Vicekonungen befinner sig i stora finaniella svårigheter; hans vexlar ha blifvit — —n—hV— —