Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1867, sida 2

Han gick mot dörren, genom hvilken flickan hade kommit. — För Guds skull, herr Horst! utbrast hon och sökte hejda honom. Han stannade och återtog: — Mariannehen, har någon olycka inträffat? Flickan betraktade honom tveksamt ett ögonblick. — Hvem är den herrn, som kom med er, herr Horst? — Åh, ni ha således sett oss? — Ja, — Och derför äro ni så rädda? — För fremlingens skull, herr Horst. — Det är en gammal vän och krigskamrat till mig. — Och pålitlig? — Som guld och som ni, Mariannchen. — Så hör då. I danssalen ligger en student svårt sårad, och de frukta att han skall dö. — En duell? — Ja. — Och hvem är det? — Vi känna inte de herrarne. — Hur ser den sårade ut? — En lång, vacker herre med ljust hår. — Aschen! tänkte studenten plötsligt. — Har ni hört namnen Aschen eller Gisbert, Mariannchen? — De uttalade ej några nanm. IIerrarne tycktes vara mycket onda på hvarandra. Det kommer att gå hett till, hörde jag en af dem siiga på förhand. — Mariannchen, sade studenten, — bed en af herrarne komma ut och säg dem, att Franz Daniel Horst är här. (Forts.)