Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1867, sida 2

ver huruvida den godkänner polisens öfverdrifter. Interpellationen i romerska frågan skall undertecknas afalla oppositionsmedlemmarne. Tidningarne hafva på sednaste tiden haft mycket att säga om kejsarens bekanta bref till Edgar Ney; nu offentliggöras äfven andra bref från Napoleon III, som hafva afseende på den romerska frågan. Men ingen synes hafva kännt till ett bref från Louis Napoleon till påfven Gregorius XVI, dateradt Terni, derifrån insurgenterna år 1831 tågade mot Rom. Det heter i detta bref: , Man vill — som det synes — bestämdt skilja den verldsliga makten från den andliga . . . Jag kan äfven påstå, att jag hört alla unga män, till och med de minst moderata, säga, att om Gregorius afstode från det verldsliga väldet, skulle de tillbedja honom och blifva det kraftigaste stödet för den sanna, af en stor påfve renade religion, som till sin grundval har den liberalaste af alla böcker — det heliga evangelium — ENGLAND. Det feniska oväsendet synes ännu icke hafva nått sitt slut. Det berättas nemligen att stora beställningar blifvit gjorda för fenierna, hvilka blifvit betalta genom en vexel, dragen på ett stort amerikanskt bankirhus. Under det emellertid fyra till döden dömda fenier i Manchester afvakta tt öde, synas de begge feniska cheferna vara i säkerhet. Deasy har, enligt amerikanska berättelser, med en engelsk postångbåt kommit till Newyork. Angående hans flykt äro högst romantiska berättelser i omlopp, och i hvilka hans kamrat Kelly spelar en framstående roll. Den engelska polisen lärer kommit underfund med att Kelly för närvarande uppehåller sig i Belgien, och engelska polistje min hafva afrest dit för att förvis 2 derom. Men då Kelly är en politisk slykting, så kan hans utleverering af de belgiska auktoriteterna ej komma i fråga. Om Stephens ha äfven nya underrättelser ingått; han vistas i Paris och lefver der i allt annat än lysande omständigheter. Så berättar den polistjensteman, som medhaft order att arrestera honom, det han flera gånger i Paris sammanträffat och samtalat med honom vid verldsexpositionen. Naturligtvis var äfven i detta fall arresteringsordern ett dokument utan betydelse. Misstanken, att Stephens slagit under sig feniska penningesummor, hvilka satte honom i tillfälle att föra ett briljant lit i Paris, lärer vara osann. Till den engelske polistjenstemannen yttrade han: Jag eger ingenting, och den vän, som i dag betalar min middagsmåltid — samtalet förekom nemligen vid ett middagsbord — har likaledes försträckt mig kostnaderna fören tidningsannons, i hvilken jag erbjudit mig att undervisa i engelska språket. Forskningarne i afseende på Stephens gifva äfven vid handen, att dessa uppgifter äro riktiga. Sem man vet, är Stephens en man af rätt mycken bildning och var äfven i sitt fädernesland en längre tid språklärare. POTTEN