Domherrn.) Historisk roman af J. H. Temme. (ofversättnine af Sigfrid Nyberg.) — Förvandla inte vinet till gift eller dagen till en förbannelse! utropade den unge mannen. — Samma dag, på hvilken vi blödde för frihetens heliga sak. Jag låg den dagen för döden, träffad dagen förut af tre kulor; de skulle ha lemnat mig som död på slagfältet, om inte min tappre kapten hade legat bredvid mig med sitt sönderskjutna ben. Då de skulle upphemta honom, ropade han: Först den der och sedan mig! — Och de måste först draga mig fram undan de döda, — den tappre Mahlberg hade sjelf icke kunnat arbeta sig fram till mig, — först derefter tillät ham dem att upptaga sig. Vi förblefvo tillsammans, han vårdade mig som sitt barn, och då jag om aftonen den andra dagen för första gången åter uppslog ögonen, voro de första ord jag hörde från hans mun: Gosse, vi ha hämnats Ligny. Fransmännen ha i dag blifvit slagna, hela deras armå samt kejsaren flyr mot Paris; gamle Blicher förföljer dem rastlöst. Tyskland är fritt! -— Och si fällde glädjetårar på våra halmkiger, oaktadt våra smärtsamma sår, Och skulle jag i dag, endast ett år derefter, ej våga tala derom. — Vid Ligny hade Mahlberg ) Forts: fr. n:o 266. 22 ve TR