Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1867, sida 1

Den jord, som omsluter apostelns graf, är päfvedömets säkraste residens. Italien är villigt att försvara påfvedömet i denna form, att omgifva det med all möjlig veneration samt att akta dess frihet och sjelfständighet. Men för att detta mål skall kunna uppnås, måste man träffa en öfverenskommelse, som försenar den heliga stolens och Italiens intressen med hvarandra. Om Italien skall kunna drifva framåt framåtskridandets och ordningens sak, måste det äfven befrias från en ställning, som håller landet i en ständig oro. Det åligger Er, herr ambassadör, att framhålla nödvändigheten af, att den romerska frågan kräfver en snar lösning.t Det bestämda och eftertryckliga sätt, hvarpå Menabrea lär instruerat den italienske ambassadören i Paris med afseende på nödvändigheten af, att påfvedömets verldsliga makt måtte upphäfvas, enär den är oförenlig med Italiens lugna utveckling, lemnar intet tvifvel om, att Italien skall vidblifva detta program på den eventuella fredskonferensen. Att franska regeringen varit underrättad om innehållet af Menabreas depesch, innan den blef utgifven, samt att nämnde regering i viss mån gillat densamma, synes framgå af de tvenne noterna i den franska , Moniteur af den 12 dennes, hvilka äro hållna i en mot Italien mycket vänskaplig ton och dessutom häntyda på Roms utrymning som en nära förestående eventualitet. Man synes således berättigad att förutsätta en viss enighet mellan hofven i Florens och Paris angående konferensens ändamål, t. o. m. om det ännu skulle finnas någon meningsskiljaktighet om omfånget af de inskränkningar, som skulle åläggas påfvens verldsliga makt. För öfrigt är det af Menabreas yttranden icke fullt tydligt, huruvida Italien endast vill låta påfven behålla vatikanen, eller om det vill afstå från Rom som Italiens hufvudstad. Men huru än härmed förhåller sig, så gå kabinettets i Florens anspråk rent af ut på upphäfvandet af påfvedömets verldsliga makt. Under dessa omständigheter kan det visst icke förvåna, att hofven i Florens och Rom hysa ett i hög grad siendtligt sinnelag mot hvarandra, samt att en direkt öfverenskommelse mellan dessa tvenne makter mera in någonsin förr hörer till otroligheterna. I ett telegram meddelas ett ganska betecknande exempel på denna oenighet. Täfven har nemligen genom en bulla upphäft den apostoliska legationen på Sicilien, men regeringen i Florens har förklarat detta för ett ingrepp i den italienska kronans rättigheter, enär det alltid varit dess (egentligen den neapolitanska regeringens) sak att utnämna och stadfästa biskoparne på Sicilien. Italienska regeringen förklarar på grund häraf påfvens bestämmelse som ogiltig och hotar med den verldsliga maktens användande för att häfda sin rätt och sitt anseende. Det är detta oförsonliga förhållande mellan konungariket Italien och påfvedömet, som nu skulle lösas af de europeiska diplomaterna på en konferens, der den egentliga basen väl likväl ännu icke torde vara fullt bestämd. Man ser blott att italienska diplomatien af denna anledning utvecklar stor verksamhet. Chevalier Nigra, hvilken — som kändt är — anses för en af Italiens utmärktaste statsmän, har rest till London för att — efter hvad den franska ,Patrie vill veta — underrätta engelska regeringen att Italien i princip biträder konserensplanen. Enligt andra tidningar skulle resans ändamål vara att vinna lord Stanley för italienska kabinettets åsigter. Italiens ambassadör i Berlin, Launmay, har den 12 dennes haft en lång öfverläggning med grefve Bismarck, i hvilken ska och engelska ambassadörerna i Berlin deltogo. Ehuru man icke känner något bestämdt om denna öfverläggning, antages det likväl temligen allmänt, att den rörde romerska frågan och konferensörslaget. Den pikantaste underrättelsen r likvil, att pålven äfven skulle hafva gilvit sitt samtycke till kongressen. Garibaldi — så heter det i en korrespondens från Florens till ,, Köln. Zeit. — har i Varignano hos sig sin måg Conelo och major Bosso; hela det dervarande slottet står till hans förfogande. Bevakningen är anförtrodd till öfverstlöjtnant Camosei (densamme som förde honom dit), som säges vara mycket förekommande mot honom, men på det strängaste förhindrar hvarje kommunikation med folk utom slottet. Intet bref får afsindas ellor mottagas; deremot får Garibaldi dagligen läsa hvilka tidningar han vill. I Florens antager man att rättegången mot Garipaldi icke skall komma till utförande, enär alltför många ansedda män äro invecklade i de sednaste tilldragelserna. Snarare synes man tro, att regeringen vill begagna anklagelsen som skäl att förlänga hans fångenskap. j ENGLAND. j j En af Daniel OConnells, den irländske agitatorn, äldste kolleger: Richard OGorman, har aflidit i en ålder af 80 år. Han var en af dem, som tillsammans med