Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1867, sida 3

ättegångsoch Polissaker. (Från Stockholm.) Mordet å arbetskarlen Håkansson. Rörande förloppet vid detta mord innehåller D.-B. nedanstående sannolika antagande: Då liket några timmar efter mordet af andre stadsläkaren besigtigades, befanns det liggande utsträckt på ryggen, och å detsamma förmärktes inga andra spår efter yttre våld, än de redan förut omnämnda, eller en större skråma eller hudlös fläck å ena sidan af ansigtet samt strimmiga fläckar på halsen, hvilka häntydde derpå, att han ljutit döden genom strypning. Någon närmare undersökning af liket skedde icke då, utan lemnades detsamma orördt och fördes genast till Carolinska institutet för att obduceras. Denna förrättning egde rum i Tisdags förmiddag, och genom densamma hafva kommit i dagen omständigheter, hvilka sprida ljus öfver den till en början något dunkla tilldragelsen. Man kunde nemligen icke gerna förlika sig med den fanken, att en karl, ovanligt stor och stark, som Håkansson var, skulle kunnat öfvermannas och strypas med blotta händerna, utan att en strid emellan honom och mördaren skulle föregått, men denna hade ju icke egt rum, ty sådant skulle ovilkorligen hafva förnummits af dem, som befunno sig i magasinet. Genom obduktionen hafva alla dessa tvifvel blifvit undanröjda, ty nu vet man, att Håkansson först varit föremål för ett groft våld, som uteslutande träffat hufvudet, så att bakre delen af sjelfva cranium blifvit spräckt, och derefter strypt. Efter dessa upplysningar låter det sig lätt förklara, huru alltsammans tillgått. Håkansson och Eklund hafva i vedboden råkat i oenighet med hvarandra, dervid E. med något kraftigt tillhygge (vedträd eller dylikt) gifvit H. ett eller kanske flera slag i hufvudet. H. har emellertid ej förlorat sansen helt och hållet, utan haft krafter qvar att kunna ensam gå från vedboden uppför trappan till det förut nämnda rummet. En fjerdedels timme derefter infann äfven Eklund sig der, — detta har han medgifvit; — och då han såg H. afsvimmad. upprann väl hos honom den tanken att rödja H. ur vägen (hvarpå han möjligen icke tänkt under tumultet i vedboden); och fattande honom om strupen, qväfde han honom. Han tänkte sannolikt då, att det skulle lyckas honom göra troligt, att H. sjelf genom strypning afhändt sig lifvet, och det var denna orimliga historia, han vid förhöret i Måndags afton uppdukade. Hvad beträffar de mot hustru Håkansson väckta misstankar, att hon vore i någon mån delaktig i brottet, har derom hittills ingen den ringaste bevisning förekommit; men det är mot hennes nekande styrkt, att hon stått i ett brottsligt förhållande till Eklund, och detta, i förening med hennes om väl mycken liknöjdhet vittnande beteende omedelbart efter det hon underrättats om mannens död, har otvifvelaktigt framkallat dessa misstankar. — Laurellska mordet. Ransakningen med Margareta Larsson och Friberg pågick i Onsdags frår kl. 10 f. m. till 15 4 e. m. och åtskilliga vittner blefvo hörda. Någon ny upplysning vanns der under icke. Friberg nekar fortfarande att ha eg någon vetskap om mordet och förklarar sig var: oskyldig till de anklagelser Larsson gjort emo honom. Allmänna åklagaren yrkade Fribergs in sättande i mörk cell till nästa rättegångsdag, hvil ket yrkande för närvarande ej af rätten bifölls och uppsköts målet till nästa Onsdag.