1—-19 1111992 100 dly ULL DIASCC VId MClIestana varit ofantligt blodigt, samt att man åsicke uti Italien i mannaminne kämpat med t, sådan bitterhet å ömse sidor. — Garibalasdinerne, som man ansåg för ingenting, —hafva påmint om den första franska recpublikens berömda stridsmän. Eländigt 1klädda, barfota, uthungrade, illa beväpnade, såg man dessa oböjliga frivilliga med fasthet utstå Chassepotgevärens helveteseld. De störtade sig öfver hopar af lik, sör att blindvis kasta sig på bajonetterna. Barn på 13 å 14 år gingo döden gladt till mötes, likasom till en fest, med ropen: , Viva Italia! Viva la libertå! De 21 påfliga zuaverna, men ännu mer de franAska soldaterna anställde ett fruktansvärdt PI blodbad bland garibaldinerne. I slutna leder lågo de sistnämnde vid hvarandra, Åynglingen af den förnämsta adeln bredvid den fattige herden från Abruzerna! r FRANKRIKE. Det synes bekräfta sig, att Frankrike genom en officiel cirkulärskrifvelse inbjutdit de europeiska makterna till en konlerens, och man vill veta att inbjudningssskrifvelser afgått till samtliga europeiska I hof, med undantag af Grekland och Turskiet. Om detta skulle vara händelsen, I frestas man att tro, att det icke uteslu-Itande är den romerska frågan, som skall föreläggas makterna till behandling, utan tillika en mängd andra frågor, som förI blifvit olösta samt hålla Europa i spänning och oro. Det åter inträdda vänskapliga förhållandet mellan Frankrike och Italien samt Roms nära förestående utrymning af de franska trupperna, bekräftas af tvenne officiella noter i ,,Moniteur för den 12 d:s, soch som innchällits i våra telegrammer. Den ena af dessa noter innehåller ett meddelande om, att kejsar Napoleon ålagt sin sambassadör i Florens att uttrycka huru högt Frankrike värderar Italiens nuvaransde hållning, sedan dess trupper lemnat Kyrkostaten; den andra noten, som är kortare, men tillika betydelsefullare, meddelar, att franska regeringen beslutat utrymma Rom, såsnart lugnet är fullkomligt återstäldt, samt att de franska trupperna efterhand skola koncentreras i Civita-. Vecchia. Om — såsom det från några håll uppgifves — någon af de europeiska stormakterna verkligen gjort sitt deltagande i konferensen beroende at Roms utrymning, skall detta vilkor sannolikt vara uppfyldt redan innan diplomaterna samlas till den tilltänkta kongressen. För öfrigt. ligger den förmodan nära till hands, att Frankrike i förväg skaffat sig kännedom om de särskilda makternas åsigter, innan det utfärdat sina officiella inbjudningar. Att den österrikiske rikskansleren Beusts resa till London stått i förbindelse med detta projekt, måste anses som afgjordt. Måhända är sjelfva inbjudningen till en kongress just en frukt af den fullständiga enighet, som nu förefinnes mellan Frankrike och Österrike. De franska truppernas deltagande i träffningen vid Mentana har väckt stort missnöje hos den demokratiska pressen i Paris. Opinion Nat. beklagar i hög grad, att det icke ensamt öfverläts till de påfliga trupperna att bekämpa Italiens yförrillade söner. Det klandras tillika, att franskt blod blifvit utgjutet i en strid för den påfliga saken samt för det parti, som erhållit sin reaktionära kathekes i Pius IX:s syllabus. ,,Då man i de legitimistiska organerna — tillägger nämnde tidning — läser förteckningen öfver de franska frivilliga i Kyrkostaten, träffar man idel namn från Vendeekrigen, och dessa herrar, som anfördes af en Charette, voro verkligen på sin plats; det fattades endast den hvita fanan, för att det harmoniska intrycket icke skulle förstöras. Men de franska trupperna stredo under den trefärgade fanan, och aldrig har denna fana blifvit utvecklad för attbeskydda religiös obskurantism eller den politiska reaktion, som går ut på en hysterisk legitimitetskänsla samt betraktar folken som kronans egendom. Huru är det möjligt, att någon ännu kan betrakta Frankrikes andra expedition till Rom som en intervention, hvilken har till uppgift å ena sidan att upprätthålla en maskstungen legiim krona och ett utlefvadt religiöst system, samt å andra sidan att underkufva en nationell rörelse? Mot ,,Opin. Nat. san sättas ett vittnesbörd, som icke skall rara utsatt för misstanke, nemligen den saribaldiske tidningen , Diritto, i hvilken let heter: För sanningens skull måste i erkänna, att fransmännen knappt voro nkomna, innan de gjorde slut på det erroristiska system, som påfliga regerinsen infört i landet. Fängelserna, i hvilka ner än 3,000 misstänkta personer förmäktat, blefvo utrymda på fransmännens efallning. På det sättet skulle det nog cke hafva blifvit interveneradt i Rom unler det hvita baneret! Den bekante biskopen af Orleans, Duanloup, har ånyo utskickat ett politiskt erdabref, i hvilket han jublar öfver ,,legiimitetens seger öfver revolutionen samt ager furstarne och diplomaterna i Europa nder sin särskilda upptuktelse, yttrande: En kongress lärer — som det säges — kola sysselsätta sig med denna (romerka) fråga. Efter min åsigt är denna fråga ist, eller, rättare sagdt, är den egentligen gen oafgiord fråga Kyrkans öfverhuf