— ———— — ———— derstecken som belöning för sitt i frihetskriget visade mod. Alla hade de deltagit i detta krig, och deras studier hade åter sammanfört dem i Göttingen. De firade årsdagen af slaget vid Waterloo eller Belle-Alliance. Deras skål hade förnummits vid andra delar af bordet, och tjenstemännen började hviska sinsemellan. Då orden , tyska folkets frihet yttrades, såg en af de resande sig skyggt omkring, likasom siville han betrakta den. som hade vågat utbringa en sådan skål, Värden gick nu fram till studenterna. — Mina herrar, sade han sakta, — tillåt att jag varnar er. Varna? Hvarför? Ni har väl hört talas om demagogfångare? — Ja, de utsändas från Berlin. — Isynnerhet till de tyska universieten inföll en annan. — Riktigt! Och om jag inte misstar nig sitter en af dem här vid bordet, der sland de resande; den der lilla, bleka iguren i bruna rocken. Han kom i går wäll; hans skygga väsen frapperade mig senast, och vi värdshusvärdar ha en viss rfarenhet i dylika fall. — Men varna? utropade den unge manen, som hade föreslagit skålen för det yska folkets frihet. — Ha vi då redan unnit derhän, att vi icke mera våga tala m det för hvilket vi kämpat. Och detta aktadt endast ett år förflutit sedan dess. — Efter ännu ett år skola vi hunnit nnu längre, sade en af de äldre bland ruppen. FTAAA