Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1867, sida 2

Derefter ämnade hon affägsna sig, men Gretchen frågade: — Skall jag säga herr baronen att en dam varit här? — Som ni vill! Och dermed aflägsnade den maskerade damen sig. Samma dag satt ett stort sällskap vid middagsbordet på värdshuset Konungen af England-. Det var hufvudsakligen det vanliga bordsällskapet på detta då för tiden mest besökta värdshus i den ryktbara universitetsstaden. Det utgjordes af resande, högre embetsmän och studenter Men bland de sistnämnda kunde blott de rikare intaga sin middag på detta dyra värdshus. En grupp af studenter satt vid den ena ändan af bordet. Det var unga män af ganska skiljaktig ålder, — några voro knappt aderton år, medan andra redan hade tillryggalagt det tjugofemte, — men alla ådagalade ett visst tryggt sjelfmedvetande, hvilket dock ej är det man vanigen finner hos studenten. De drucko rhenskt vin ur stora, gröna glas. — En skål för den adertonde Juni och andtvärnet! sade en. — Måtte allt det ädla blod, som då löt, ej hafva utgjutits förgäfves! — Inte förgäfves för Yysklands ära! — Inte förgäfves för Tysklands enhet! — Och, framförallt, inte förgäfves för let tyska folkets frihet! Detta utropade en af de yngsta. och nan såg dervid att den unge mannens röst pryddes af jernkorset. Flera andra bland dem buro detta he