Domherrn.) Historisk roman af J. H. Temme. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Gretchens vackra ansigte förrådde något, som liknade triumf. Detta uttryck innebar: Den förhatliga menniskan är svartsjuk på mig. Den unge sriherrns ställning antydde en viss förlägenhet. Nere på gatan stannade nu en vagn utanför huset. Hastiga steg hördes i trappan, och tvenne studenter inträdde i rummet. — Är du färdig, Aschen? — Genast. Gretchen hade åter blifvit blek. — Han måste således duellera! Med denna euck lemnade hon rummet. Den unge friherrn hade gått in i sitt sofrum och återkom kort derefter fullt påklädd. — Låt oss gå! De ämnade gå, men i dörren mötte de domherrn. Han såg de brådskande tre unga männen, de tycktes upprörda. Dernere hade han märkt vagnen. Den andelige herrn hade sjelf varit student, och en aning uppstod hos honom. — Hm, Gisbert, sade han, — jag ser att du verkligen inte har tid. ) Forts. fr. n:o 265.