Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1867, sida 2

om genom den KkKongliga proklamationen; att med Å ina frivilliga draga sig tillbaka bakom armåns! o inie, velat fortsätta sitt angrepp mot den päfliga taten. Hans kolonner hafva, under det han förde lem mot Tivoli, blifvit angripna och slagna, och iaribaldi har nödgats flykta till Passo-Correse. Jerifrån for han med extratåg till Livorno, för att egifva sig till Caprera. Regeringen hade dock, csluten att upprätthålla lagens myndighet och mdanrödja hvarje anledning till den allmänna ordingens störande, aktat nödigt att qvarhålla Garihaldi och låta bevaka honom i Varignano. Under de sednaste händelserna hafva många af len heliga stolens städer hållit folkomröstningar ch röstat för sin anslutning till konungariket talien. Konungens regering har ej allenast icke ramkallat dessa opinionsyttringar, utan tillochmed ppet afrådt desamma. Hon har på grund häraf nåst med beklagande tillbakavisa resultaterna af lesamma, för att icke ännu mera inveckla ställingen, samt för att behålla desto större frihet och ås erksammare repressptera nationens önskningar ch intressen. Emellertid vidtager regeringen de hbdvändigaste åtgärderna, för att icke de personer nå oroas, som deltagit i dessa meningsyitringar. Midenstund upplösningen och afväpningen af de rivilliga gjort slut på hvarje behof af intervention, ch eftersom konungens regering icke mera anser let lämpligt att längre qvarstanna på de platser, som hon besatt, så har regeringen i går beslutat itt låta trupperna vända tillbaka inom konungarikets gränsor. Militära och politiska skäl tillådde för öfrigt detta beslut, hvilket skall, under let regeringen blir mera fri från alla förpligtelser, illäta henne att göra sina åsigter med större vigt gällande uti de allvarliga förhållanden, hvaruti vi befinna oss. Sedan det påfliga området utrymts af de frivilliga, och hvarje fara för ett anfall försvunnit, borttager våra truppers återkallande hvarje förevändning för den nya franska interventionen i Rom. Det franska kejsardömets utrikesminister har d. å — mete mA BK 0 M — — mn — —— — 25 Okt. förklarat, att Frankrike skall, så fort det påsliga området blifvit befriadt från friskarorna och säkerheten återställd, anse sin uppgift löst och I. draga sig tillbaka. Regeringen tror på dessa förklaringar, och så snart de blifvit uppfyllda skall regeringen kunna inträda på underhandlingarnes bana, med afsigt att slutligt lösa den romerska frågan och försöka ernå en lösning, hvilken kan försona Italiens önskningar med den katholska religionens intressen och undanrödja en bestående orsak till oro tör Italien, samvetena och Europas fred. Konungens regering har genom en fast och bestämd politik ansträngt sig på allt sätt, för att rädda staten ur den förfärliga kris, som den nyss genomgått; hon skall underställa sina handlingar parlamentets dem. I en skrifvelse från Paris af den 7 dennes säges det ånyo, att Menotti och Ricciotti Garibaldi lyckats undkomma, samt att de dölja sig i trakten af Florens. En officers försumlighet i bevakningen af dem skulle hafva befrämjat deras flykt. Under folkupploppen i Milano och Pavia synes det hafva gått hett till; icke blott nationalgardet, utan äfven de reguliera trupperna måste inskrida. Mycket blod föt! I en berättelse härom heter det: , Man proklamerade republiken, och endast de trupper, på hvilkas trohet man i början tviflade, förmådde qväfva upproret. I en annan skrifvelse derom säges: ,Såsom det var att jörutse, hafva allvarsamma ordligheter förekommit i Milano och Pavia. Armåens disciplin var vid detta tillfälle beundrandsvärd; sedan upprorslagen tre gånger var uppläst, gats eld. Man talar om många döda och sårade. Regeringens fasthet lugnar sinnena, och man citerar följande uttryck af en utaf ministrarne: ,, Ännu tre sådane emöter, och Italien är räddadt! För vår del vilja vi icke gå in på, att sådane medel skulle vara lämpliga för ordningens återställande. Det uppgifves, att en reaktionär sammansvärjning blifvit upptäckt i Palermo, som skulle hafva utgreningar i Italiens alla större städer. I spetsen för sammansvärjningenlärer hafva stått en viss Paseiuta, en från Rom för icke längesedan kommen f. d. benediktinermunk. Det ligger naturligtvis i naturen af förhanden varande forhällanden, att reaktionen nu vaknat till nytt lif. tagande äro högst bedröfliga, om också i viss mån pittoreska. Den gamle diktatorn ville på inga vilkor gifva sig. Nära en half timme försvarade han sig mot arresteringen, hvilken först kunde ske, sedan han snafvat och fallit omkull. I italienska folkets namn har han protesterat mot den behandling, han rönt, och då detta icke hjelpte, åberopade han sin egenskap af medborgare i Förenta Staterna. Det säges, att han fullt och fast beslutat utvandra till Amerika. Om bataljen vid Mentana lemnar den franska ,,Moniteur följande beskrifning: , Vid Mentana, beläget mellan Tivoli och Monte Rotondo, var det, som striden mellan de påfliga trupperna och garibaldinerna egde rum. Den 2 dennes hade 5,000 man franska och påfliga trupper ryckt ut ur Rom, för att intaga förut bestämda positioner. General Polhås förde befälet öfver de franska, general Kanteler öfver de påfliga trupperna. Klockan 4 stötte dessa trupper på garibaldinernas framskjutna poster, och striden började snart längs hela linien. Striden räckte i fyra timmar. Mot aftonen började garibaldinerna vackla, men då man — på grund af mörkret — icke visste huru sakerna stodo, lät man friska trupper utrycka trån Rom. Samma natt gaf sig Mentana, som besattes at franska och påfliga trupper. Vid daggryningen besattes äfven Monte Rotondo, som straxt förut blifvit utrymdt. De allierade trupperna funno 500 döde och sårade på valplatsen, och 1,600 togos till fånga. Basaljen den 3 dennes, som började vid Mentana och fortsattes vid Monte Rotondo, var mycket allvarsam. Enligt uppgifter, som ingått till krigsministeren i Rom, deltogo 10,000 garibaldiner i striden; de förlorade 500 man i döda och sårade, 1,600 Enskildheterna vid Garibaldis tillsånga