Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1867, sida 2

Blandade ämnen. r el Chevalier Nigra. Göteborgs-Postens Stocks holmskorrespondent berättar: ol Då i våra tidningars meddelanden från Paris a och Florens ofta förekommer chevalier Nigras namn, så kan det möjligen intressera edra läsare . J att erhålla några detaljer rörande denne man, hvilken hos franske kejsaren åtnjuter stort förtroende -ssåsom underhardlare i sitt fäderneslands, Italien, ). vigtigaste angelågenheter. Dessa detaljer äro mig I I meddelade af en svensk, sow länge stått på vänI skaplig fot med cheralier Nigra. Hans talanger, men icke hans börd, ty den är hvad i dagligt tal kallas låg, har förskaffat honom den framstående n I ställning, som han nu innehar. Då grefve Cavour rsi förening med grefve Balbo och flera stiftade journalen Il Risorgimento, erhöll Nigra en obetydlig befattning på denna tidnings byrå. Cavour mottog efter hand en mängd förträffligt skrifna artiklar, som genast offentliggjordes. Man gissade alltjemt förgäfves än på den ene, än på den andre celebriteten såsom dessa uppsatsers författare. Genom en tillfällighet blef farfattarens anonymitet röjd, och dermed Nigras lycka gjord. Han blef nära fästad vid Cavours person och invigd i hans ideer. Då en ömtålig mission skulle utföras hos franska regeringen afsändes chevalier Nigra till Paris, försedd med följande lika kraftiga som he.drande rexommendationsbref: Chevalier Nigra eger mitt odelade förtroende. Renheten i hans karakter är höjd öfver hvarje tvifvel. Han är en man med fin bildning, förbindlig i sitt väsende och i hög grad anspråkslös. I Paris lefver han ytterst indraget, emedan han gjort sig till regel att för egen del ådraga italienska statskassan så ringa utgifter som möjligt. Missräkning. I ett bref till D. A. berättas från Thelemarken följande lustiga historia: En der boende garfvare öfverenskom med sin granne att till honom sälja sitt fickur på det vilkor, att grannen skulle betala honom en potatis för den första spiken och sedan dubbelt upp för hvarje spik, som fanns i taket till det rum, hvari de begge befunno sig. Grannen skulle sjelf uppräkna potäterna och säljaren vara skyldig att mottaga dem, äfven om de icke vore större än en ärt. Grannen trodde sig hafva gjort en god affär, då han vid räknandet af spikarne i taket fann, att dessa blott uppgingo till 66 stycken, men då gäljaren räknat ut att det ginge 676,000 potäter af sen ärts storlek på en tunna och att han således för uret skulle hafva 17, S6Ö5, 803,503, 0s tunnor potatis, drog sig köparen ifrån hela affären. IIärmed lät dock garfvaren sig icke nöja, utan stämde grannen, men nedprutade dock under rättegångens lopp sin fordran till 500 tunnor potatis eller omkring 6eller 700 spdr, hvilket var en ganska heI derlig betalning för ett ur. Men oaktadt det blef bevisadt, att köpet afslutats i vittnens närvaro, friskände dock domaren svaranden, emedan kontraktet, såsom stridande mot allt förnuft, var ett omöjsligt kontrakt, som således icke kunde vara bindande för någondera parten. Garfvaren har nu i ssitt val att söka ett lyckligare resultat hos de högre domstolarna. Ilalmthe. En tysk professor tror sig nyligen hhafva gjort en vigtig upptäckt, som han skyndat latt meddela allmänheten. Den gode mannen tycsker nemligen att spanmålsbristen skall kunna afhjelpas, om fattigt folk lär sig äta halm, och han söker på fullt allvar bevisa, ,,att halmen innehälsler ganska mycket näringsämne, som underhåller den organiska lifsvärmen, hvilket ju ses deraf att de största oxar uppfödas med detta foder. Han svill dock medgifva att de fattige åtminstone genom sina magars beskaffenhet skilja sig från oxarne, soch vill derföre icke ålägga dem att genast förstära detta nyupptäckta näringsämne i samma form som de behornade lastdragarne, utan de kunna I skära sönder halmen till hackelse och på denna koka thå eller dekokt. ,,Det skulle-, tillägger han, I ..blifva ett visserligen icke välsmakande, men för sådant folk ganska passande näringsämne, — Man påstär att inför nordtyska förbundsriksdagen snarsligen skall framläggas ett förslag om huru hög acscis och konsumtionsskatt, man bör lägga påkdetta I nya födoämne. En ,hofpoet på 1700-talet. Ur ,, Norrköpings Magazin för den 20 Maj 1769 meddela vi följande klassiska poem: Välment Önskan, på den 14 Maij, Underdånigast yttrad. Herrans Smorda, Sverjes Vän, Lefve länge hos oss än! Manhems Drott och Göthars Far, Nqute utaf Gud försvar! Nordens fägnad, dyra Kung, Dig bli Spiran aldrig tung! ADOLPH öm om Landets väl, Gjöra ovän till sin träl FRIEDRIC Stor til Själ och Börd, Blifva jämt af Himlen hörd! Norkopensis. Inskrift på ett läroverkshus. Vid Norrköpings stadsfullmäktiges sammanträde häromdagen föredrogs en skrifvelse från rektor Aspling, hvari uttryckes den önskan, att det nya elementarläroverkshuset måtte förses med följande inskrifter öfver portalerna, nemligen å den ena: JAG AR VERLDENS LJUS. DEN MIG FÖLJER, HAN SKALL ICKE VANDRA I MÖRKRET. (Joh. 8: 12.) samt å den andra: EGO SUM LUX ILLA MUNDI. QUI SEQUITUR ME, NON AMBULABIT IN TENEBRIS. (Joh. 8. 12.) Fullmäktige stannade i det beslut att ej alls låta förse det nya läroverkshuset med någon inskrift. Pekoral. I ,,Norrbottens-Posten läses följande annons: — 2 — — OO oe Und a0rafvör-Attelier, Indertecknad som i mångäri raktik samt somj genom resande här i Staden vågar erbjs mig till grafvening af alla slags Sigiller i all slags Metaller äfven så embets och andra Adelsläng och Stads Vapen samt skyltar, Grafvårder och namn Plätar m. m. m. Piteå i Oktober 1867. 0. Thorsön. Bortröfvade barn. Från Cincinati berättas följande: I början af de för närvarande rådande indian-oroligheterna eröfrades ett helt indianskt läger, vid hvilket tillfälle en mängd qvinnor och barn föllo i amerikanarnes händer. Bland barnen voro också några hvita från 3—12 års ålder. Detta bekantgjordes i gränsdistrikterna, på det de föräldrar, som hade förlorat barn, sjelfva kunde komma och möjligtvis igenkänna sina barn, enär de små ej förmådde gifva någon uj plysning hvar de voro hemmahörande. Bland andra infann sig äfven en moder, hvilken för flera år sedan hade förlorat 2 barn, en gosse på 5 och en flicka på 3 år. Man försökte öfvertyga henne om att hennes resa skulle blifva fåfäng, emedan hon ju, till och med om hennes barn voro bland de funna barnen, ej skulle kunna igenkänna dem efter så många års förlopp. Men hon lyssnade ej derpå, utan begaf sig åstad. Då hon ankom till lägret, blefvo alla barn uppställda i en rad. Hon stirrade på dem, gick från det ena barnet till det andra, talade hjertligt till dem, men utan att spår visade sig till något igenkännande. Hennes hopp var ute, och gråtande vände hon sig om för attlemna barnen, men fick i detsamma en ingifrelse. Hon torkade sina ögon och började med känslofull röst sjunga en sång, med hvilken hon brukat vagga sina barn till sö Knappast hade hon sjungit några strofer förrän tvenne barn, en gosse och en flicka, sprungo fram ur raden och kastade sig i hennes armar. Följande dag återvände den lyckliga modren hem med sina barn. Handelsunderrättelser.