Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1867, sida 2

— Ni kan nu hrila er, sade han. — Här finns inte någon tara längre för Oss. Sedan en fjerdedels timma äro vi inne i Preussen. — Du är en karlakarl! utbrusto judarne. Ni äro således nöjda med mig? — Hitintills, svarade den försigtige Bendix. bpå kunna vi nu tala om min betalning. Hur många män äro de? Marschen hade varit dubbelt mödosam för de tungt lastade bärarne. De lågo redan på marken bredvid sina bördor. Gossen räknade dem. — Tjugo man, Schlom Bendix, sade han. — Har du inte missräknat dig, gosse? — Vill ni hjelpa mig räkna dem? — Hvad tjenar det till. Vi kommo ju öfverens om trettio thaler. Schlom Bendix, ser jag ut att låta någon bedra mig? — Bedra, gosse? — Låt oss inte tvista, Bendix. Antingen ger ni mig fyratio thaler, eller också får ni fortsätta er marsch utan mig. Aron Levi råkade åter i raseri. — Kristne hund! Vill du vara den förste, som proberar min knif? Han framtog en lång knif ur sitt stöfvelskaft. Bernhard skrattade. — Aron Levi, ni vill väl förtjena tio thaler för att förlora ett par tusen. Schlom Bendix är klokare. Bendix var verkligen klokare. Han öppnade sin börs och uppräknade fyratio blanka thaler i gossens hand. Forts.)