Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1867, sida 2

Gossen svarade honom ej, utan fortsor till den andre juden: — Jag kommer hemifrån Niederhelmern, som ligger på vägen till Borgentreich. Jag hörde redan af min mor att det inte stod rätt till i trakten; folk, som kommit från Borgentreich, hade funnit alla vägar och stigar till staden besatta af gränsvaktaro. På vägen hit fann jag dem också. Regeringsrådet måste ha beordrat dem hit från alla håll. Till Borgentreich kunna vi således inte komma. — Sannt, sade Schlom Bendix, men hvad är nu att göra, gosse? Aron Levi sade ingenting. — Jo, vi gå till Warburg, svarade gossen. — Der väntar man oss inte. Äfven derifrån har regeringsrådet troligtvis kallat alla tulltjenstemän. Vi behöfva då inte låta sätta oss öfver Diemel, utan passera floden på bryggan vid Warburg. Vi skicka ett bud till Joel Rosenberg i Borgentreich, som kallar honom till Warburg. — Vet du ingen annan utväg, gosse? frågade Bendix. — Nej; vet ni någon bättre? Judarne rådslogo på sitt språk och kunde ej finna något bättre medel. — Känner du vägen till Warburg, gosse? — Lika väl som vägen till Borgentreich. — Då blir det som du sagt. Kunna vi straxt ge oss af? — Ju förr desto bättre: Vägen till Warburg är längre. — Då bryta vi upp. — Ännu en sak, Schlom Bendix. Hvad vill du?