Domherrn.) Ristorisk roman af J. H. Temme. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Du hade då stridt för en stor, helig sak, Bernhard. — Och i natt förtjenar jag trettio thaler åt min mor. Karolina fann sig. — Bernhard, sade hon, — jag ger din mor trettio thaler. — Nej, nej, mamsell. Ännu mera. Du har hitintills ej kunnat lära dig något, emedan ni saknade pengar. Du har arbetat hos bönderna för att förtjena ett par groschen åt din mor. Du har deri handlat som en god son. Men det är tid på att du lär dig ett lönande handtverk. Jag tänkte derpå redan i förrgår, då jag var hos din mor. Jag skall skicka dig till Warburg i lära och vidare sörja för dig. — Mamsell, — sade gossen, men rörelsen hindrade honom att fortfara. Karolina fattade hans hand. — Och nu, Bernhard, stannar du ju i natt hos mig, eller ännu bättre återvänder till din mor, så att hon inte behöfver oroas tör dig, och så att du kan glädja ha genom att omtala hvad jag sagt ig? Men hon hade åter missräknat sig. Forts. fr. n:o 258,