Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1867, sida 3

Blandade Ämnen. Lothringske hertigarnes samiljegrafvar Nancy. Kejsaren af Österrike och hans bröde hvilka på deras resa till Paris tillbringade en e termiddag och en natt i Nancy, besökte vid det tillfälle deras förfäders samiljegrafvar i denr Lothringens gamla hutvudstad. Österrikiska ke sarhuset nedstammar nemligen på manssidan frå hertig Frans af Lothringen, hvilken såsom kejs: rinnan Maria Theresias gemål blef tysk kejsa och redan innan 17387 hade öfverlemnat hertigdi met till den förut varande polske konungen St nislaus Leczinsky, Ludvig XV:s svärfader, vid hvi kens död Lothringen kom till franska krona Medlemmarne af den österrikiska kejsarfamilje hvilka ännu i vissa familjaktstycken hafva behå lit titeln som hertigar af Lothringen, hafva bi ständigt intresserat sig för sitt stamland, och Lotl ringarne veta att sätta värde derpå. Således bri ka lothringska tare ännu dedicera sina vor till kejsaren af Österrike g af Lothringen! Särskild omsorg hafva öste. ka kejsarne allti egnat sina sörfäders grafvar i det hertigliga gra kapellet i Nancy. tt gammalt ordspråk säge att de vackraste ceremonier i verlden voro: e tysk kejsarkröning i Frankfurt, en fransk konun gakröning i Rheims och en lothringsk hertigs be grafning i det runda kapellot i Nancy. Under re volutionen blefvo de lothringske hertigarnes graf var, liksom konungagratvarne i S:t Denis, skadade men efter restaurationen år 1826 på österrikisk kejsarens begäran högtidligt iståndsatta. Den 1 Maj 1856 reste den sednare kejsaren Maximilia genom Nancy och försummade vid detta tillfäll icko att knäböja vid sina förfäders grafvar. De finnes ännu flera välgörande legater, som äro stit tade af de gamla lothringske hertigarne och ut betalas af österrikiske kejsaren. Likaledes ha kejsaren uppehållit förbindelsen med flera loth ringska familjer, af hvilka några hafva flyttat til sterrike, såsom Ficquelmont. Gondrecourt oc Gourcy-Lignåville. Annu 1550 uppbar den 90-åri ge Sivry en bertiglig pension af somtonhundrfrancs för att vara medlem af en kommission som skulle draga omsorg om-grafvarnes vård oci vaka öfver Atskilliga hertigliga stiftelser. En begrafning i Petersburg. Posttens kor respondent skrifver från Petersburg d. 15 Okt bland annat följande: I går afton var Petersburg till ära för kejsarens återkomst, illumineradt. Ut efter hela Newsky-perspektivet samt stora och lill: Morskoj syntes på flera ställen kejsarens och kej sarinnans namnchiffer i briljanta gaslågor, och fö öfrigt voro dessa gator samt husen derinvid deko rerade med strålande gasstjernor, kulörta lyktooch lampor o. 8. v. Prydligast illuminerade vor Petersburgs köpmansklubb samt de större värds huslokalerna, åkensom några köpmansbodar. De ståtligaste af hela illuminationen kom dock ofvan. ifrån; ty månen strålade hela aftonen med det här: ligaste sken på en klar, azurblå himmel, der inte tecken till molm syntes. I dag har den i Wiesbaden aflidne, särdeles omtyckte ministern för postoch telesrafväsendet Ryssland, grefve Johan Tolstoj, hvars lik blifvit hittransporteradt på jernväg, med myeken högtidlighet begrafts. Bland begrafningsgästerna märktes kejsaren, de bäda storfurstarne Konstantin och Nikolai, de flesta diplomater här på stället, högre och lägre ost och telegrafembetsoch tjenstemän m. fl., till ett sammanlagdt antal at cirka 600 personer. Den praktfulla likkistan fördes, sedan sjelfva begrafningsakten försiggått i Post-kyrkan, på en med 6 hästar — alla höljda i svart — förspänd likvagn ut till en nära Petersburg belägen kyrkogård. I den talrika processionen gingo föret postiljoner, brefbärare och telegrafister. Derefter kommo gossarne och flickorna från den af grefve Tolstoi inrättade post-barnskolan; derpå yngre post-och telegraftjenstemän, hvaribland ätskilliga fruntimmer, alla svartklädda. liksom chorgossarna från Post-kyrkan, hvilka sjöngo utmärkt vackra sorgchörer. Derpå kom presterskapet, så de högre postembetsmännen, bärande på hyenden alla de ordens-dekorationer, som den aflidno postchefen i lifstiden varit hedrad med; derefter den aflidnes närmaste qvinliga anförvandter åkande i en med 4 svartklädda hästar förspänd vagn o. s. v. Grefve Tolstojs begrafning var först utsatt att försiggå i förrgår, men måste, till följd af ett obehagligt qvi pro qvo, uppskjutas tills i dag, enär hans stoft ej förrän i går ankom till Petersburg. Jernvägstjenstemännen på preussisk-ryska gränsen hade först annonserat om dess ankomst för flera lagar sedan, enär de emottagit en likkista, innehållande stoftet af en i Wiesbaden afliden 1788; och som deras tankar voro upptagna af den gifna desallningen att högtidligt emottaga meranämnda zrefve Tolstojs lik — och äfven han var död i Wiesbaden — togo de för afgjordt, att det första ik, som kom derifrån, skulle vara det rätta. Så ar emellertid icke förhållandet, och först sedan illa hedersbetygelser vid gränsen voro visade det ik, som dit ankom i början af förra veckan, blef let uppdagadt, att detta var stoftet at en i Wiesvaden afliden rysk köpman, en ,Lebensbruder, om ingen menniska brydde sig om att hedra efer döden. Misstaget blef dock upptäckt innan us delicti ank till Petersburg.