Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1867, sida 2

a SN RCUV1114 AHUTCISUR den påtänkta jernvägslinien genom Smas Ilenene till svenska gränsen. hj — — Bref srån Norrbotten. seUr ett nytt bret till Dagl. Alleh:a åter girva vi följande: Lade den 24 Olt. Från allt flera personer erhåller ma Junderrättelser om det bedröfliga tillstånde si olika delar af länet. Äfven här i stade; erbjudas talrika tillfällen att se, till hur små pretentioner hungern drifver menni skan. På ett ställe framsättes mat för e hungrande qvinna. Hon är från Selet bruk, hvarest nöden är fruktansvärdt stor Hon har gått en lång väg, och hennes kraf ster äro icke stärkta under vägen. Hon va slastande när hon gick hemifrån, hon ä Tfastande när hon kommer fram till staden För denna af trötthet, hunger och ängslar suppsifsaa qvinna framsättes föda. Hon se sden, hon har tillåtelsen att njuta den ocl I vill skynda fram, men hon förmår det icke Glädjen, i förening med trötthet, hunger soch oro, öfverväldigar henne. Hon nedsaller afsvimmad några steg från det, som skall ge henne styrka och hopp. Detta shände för tre dagar sedan här i staden I dag hafva personer från Klöfrerträsk i Pite socken varit här och erhållit mat i ett hus, hvarest många hungrande, tack vare den enskilda välgörenheten, fått stilla sin hunger. Sedan do ätit, blefvo de maktlösa! Men huru ofantligt många exempel måste det icke finnas på ännu sorgligare uppträden, när man kommer inåt landet! V hafva i dag talat med stadsboar, som kommit från det öfre landet, och som visserligen ej ära böjda för öfverdrift eller svaga för folket. De erkänna nu, att nöden är stor. I Öfver-Lule socken sägo de knappt en enda af den lösa befolkningen, som icke fick nöja sig med barkbröd. Vi hafva framlör oss en mängd bref till församlingens pastor, som anropas om hjelp, det vill säga bröd. Tack vare tidningen Väktarens redaktion, har han också varit i tillfälle att redan hjelpa många. Bönderna afskeda sina tjenare, både manliga och qvinliga, af brist på bröd. Vi hörde vid Volontaires ankomst hit i går, att man i Stockholm börjar bli ängslig öfver de stora insamlingarna; men om detta är sannt, finnes ingen orsak till en sådan ängslan. Behofyct är stort, och hjelpmedlen måste vara i förhållande dertill. Härvarande nödhjelpskomitäs uppgift är svår och maktpåliggande, och det är icke med glada känslor vi omnämna, att den frånvarande ledamotens hemkomst är med längtan motsedd. Emellertid har komitön kunnat fatta ett beslut, som bör bereda hjelp för stunden, på samma gång det befordrar modernäringens förkofran. Det hestämmer, att ersättning i spanmål utgår till hvarje jordbrukare, som gifrer dikningsarbete åt sysslolösa och behöfvande. 440 tunnor äro till en början anslagna för ändamålet, men det är att hoppas, att tillsångarne och årstiden skola medgifva ytterligare anslag för enahanda ändamål. Till undsättningskomitterna i socknarne ch utfirdats ett cirkulär af följande lydelse: -Centralkomitän för mottagande och förvaltande if de bidrag, som den enskilda Yälgörenheten i andets alla delar sammanskjuter för att hindra len i länet rådande nöden, för härmed vända sig ill eder med anmodan, att I till centralkomiten ortast möjligt inkommen med noggrann och tillörlitlig uppgift om tillståndet i edert distrikt samt om vidden af det understöd, som af enskilda välörenhetens sammanskott kan vara erforderligt. ntralkomiten tär dervid likväl fästa eder uppnärksamhet på följande omständigheter: 1. att understöd utan motsvarande skyldighet ill arbete alstrar obefogade anspråk på hjelp, samt tr erfarenheten gifrer vid handen det i moraliskt I änseende skadliga inflytande, som rena gåfvor tan arbetsskyldighet tillförene medfört; 2. att systemålet med understödet bär vara icke lott lättnad i det tryckande behofvret för ögonlicket, utan, så vidt möjligt är, äfven en häfstång ll den hjelptes skärpta ansträngningar för ett förättrande al sin framtida ställning, samt 3. att flera af gifvarne vid gåfvomedlens öfver1 mnande fäst det uttryckliga vilkoret, att arbete ör beredas understödstagarne. 8 På grund häraf får centralkomitän anhålla, att villen meddela upplysningar om dels hvilka ar-ir eten af personer inom distriktet ärägabringas för tt bereda behöfvande hjelp, dels hvilka slags areten af de behöfvande kunna verkställas, dels rilka nya arbeten I amsen böra införas, och framr allt sådana, som icke blott bereda sysselsätting för stunden, utan isynnerhet sådana, som äf-v en för framtiden antingen kunna utgöra binärin-b e eller lända till modernäringens förkofran. Med afseende på den bekymmersamma ställninn och på de uppoffringar, som våra landsmän derut göra för dess underlättande samt på den liga och allvarliga önskan hvar och en af oss t åste hysa för länets ekonomiska oberoende, vä-k ir eentralkomiten motse ett oegennyttigt och nia kt tillmötesgående från eder sidaI Allmänheten är komitåns domare; dess märkningar skola säkerligen bebjertas. s —— TE — —