Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1867, sida 2

UTRIKES. ITALIEN. Den förut omtalade proklamationen at den 28 Oktoberz är undertecknad af konungen och alla de nya ministrarne samt lyder sålunda: Frivilliga band, som blifvit förförda och upphetsade genom ett partis verksamhet utan mitt eller min regerings bemyndigande, hafva kränkt statens gränsor. Den aktning, som alla medborgare i lika grad äro skyldiga lagarne och de internationella stipulationer, som blifvit stadfästade af parlamentet och mig, har under dessa allvarsamma omständigheter medfört en oatvislig hedersskuld. Europa vet, att den fana, som är höjd i de territorier, som gränsa till våra, — en fana, på hvilken står ekrifdet: ,.Upphäfvandet af den katholska religionens öfverhufvuds andliga supremat icke är m Detta försök har bragt det gemensamma fäderneslandet i en allvarsam fara och ålägger mig den bjudande pligten att frälsa landets ära samt icke sammanblanda till ett tvenne obetingadt skiljaktiga saker. Italien måste erkänna hvilka faror, det kan utsätta sig för, och Europa måste bllfva öfvertygadt om, att Italien, troget sina förpligtelser, icke skall rubba den offentliga ordningen. Ett krig med vår rade skulle vara ett broderkrig mellan två krigshärar, som kämpat för samma sak. Som ännehat af rätten att besluta om fred och krig, kan jag icke tåla, att någen annan vill utöfva denna rätt. Jag förtröstar derföre på, att j förnuftets röst skall blifra hörd, samt att de ita-! slienska medborgare, som kränkt denna rätt, skola skynda att ställa sig bakom den linie, der våra. trupper äro uppställda. De faror, somj dessa oordningar och oöfrerlagda planer kunna framkalla bland oss, måste besvärjas genom upprätthållandet af regeringens sasta autoritet och lagarnes okränkbarhet. Landets ära är i våra hånder, och den tillit, som nationen haft till mig under dess smärtsammaste tid, kan icke svika mig. Då lugnet atervändt i sinnena och den offentga ordningen är fullständigt återupprättad, skall nin regering, i öfverensstämmelse med Frankrike och efter parlamentets beslut, med all loyautå eftersträfva att finna en lösning, som skall förmå öra ett slut på den allvarsamma och betydelselulla frågan om romarne. Jag har alltid haft och skall alltid hafva förtroende till eder klokhet, likasom J alltid hafven haft till eder konungs hänvifvenhet för det fäderrnesland, som vi genom gemensamma offer slutligen hafva infört bland nationernas antal, och hvilket land vi äro sk ydiga att efterlemna åt våra barn helt och hedrad, Af tvenne telegrammer har det synts, att regeringen befallt trupperna att inj rycka i Kyrkostaten. I franska tidningar! har det beräknats, att 5 4 6 dagar skulle s! åtgå för de franska truppernas debarke-si ring i Civita Vecchia. Den franska ocku-Ji pationskåren skulle således finna KyrkoÅ f 1 8 staten ockuperad af den italienska krigsmakten, redan innan de franska trupperna ninna sätta sig i marsch mot Rom. Uttt semensamt ordnande af den romerska fråsan borde således synas vara den rimlisaste eventualiteten, om icke åtskilligt ta-t ade häremot, såsom t. ex. telegrammet s om Roms besättande af alla kätholska makter, Italien endast uteslutet. Icke helI er erfares det ringaste om, huruvida Vicor Emanuel på eget ansvar befallt sina rupper inrycka i Kyrkostaten, eller efter serenskommelse med kejsar Napoleon. I hela Italien påskyndas emellertid rustningarne; 1842 års åldersklass synes redan vara under vapen, och 1841 års är inkallad till len 7 dennes. Enär Garibaldis trupper omkringslutit Rom och telegrafledningarne hb — OWDO— —