äåttegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Fickstöld. Sistl. Thordag hade artilleristen Olof Strömblad kommit i sällskap med arbetskarlen Anders Gunnarsson, och af honom blifvit bjuden på öl å ett utskänkningsställe i Masthugget. Efter det de grundligt förplägat sig, skiljdes de slutligen åt, men efter en stund märkte Strömblad att han blifvit bestulen på sitt ur med kedja hvilket han haft i västfickan. Sedan anmälan skett till polisen, greps Gunnarsson påfölje ade dag, då han icke allenast innehade uret utan derjemte en näsduk tillhörig Strömblad, hvilken han äfven frånstulit honom. Vid polisförhöret i går påstod Gunnarsson, att som han varit gammal bekant med Strömblad, hade han, som märkt att S. fått lite för mycket till bästa, blott tagit uret i förvar för att sedermera Återställa det. Strömblad ville åter ej vidkännas bekantskapen med honom och sade sig visserligen ha sett Gunnarsson förut, men ej känt hans namn eller haft sällskap förut med honom. Målet remitterades till Säfvedahls häradsrätt och införp es Gunnarsson till cellfängelset. dags upptäckt att han blifvit bestulen på hela sin garderob, bestående af 2:rc rockar, 2 par byxor och en väst, derad till 100 rdr, hvilka persedJar han haf varade å vinden. För stölden misstänktes en smedgesäll Sven Petter Cederberg, som bott i samma hus som Mattsson och hvilken (ven, sedan han af polisen blifvit anhållen, erkände tillgreppet samt uppgaf att han undangömt kläderna i bergen vid Ahlbostaden, der de äfven ades, ehuru våta och illa medfarna. Inställd i går till förhör, erkände Cederberg att han sistl. Onsdag uppgått å vinden, hvilken varit olåst, och tillgripit kläderna. Man hade ej tärkt älja dem utan begagna desamma till vintern, sedan han kommit till sin hemort. Ian bad slutligen att få bli befriad för denna gång och erbjöd sig tillika att betala skadan. Denna begäran kunde dock icke bisallas utan blef den vidare ransakningen remitterad till rådhusrätten och Cederberg emellertid insatt i cellfängelset.