Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1867, sida 2

motsatta, — lenlandet. Det var en enspännig bergehäs, —vacker och beqväm; en liten betjent i livre körde den; tvenne damer sutto i densamma, och midt emot dem en herre, ehuru icke synnerligt beqvämt. — Onkel Florens! utbrast fröken Gisbertina. — Och med två unga damer. Och hans följeslagerskor äro vackra, ehuru den ena är fasligt blek. Men hvad vill han med dem här? Föra dem till vårt dansparti? Hm. Domherrn hade varseblifvit dem, ty hon gick emot vagnen med grefven. — Stör jag icke? hade grefven frågat. Hennes svar var hennes egendomliga, bestämda nej. Domherrn hade låtit vagnen stanna, hade stigit ur och hjelpt de båda damerna att nedstiga. — Du tillför oss älskvärdt sällskap onkel Florens! sade Gisbertina, — det var en angenäm syrpris! — Hm, svarade domherrn, — till dig för jag ej egentligen dessa damer, mer jag kan göra dig bekant med dem, om du så önskar. — Jag anhåller derom, måste Gisbertina svara, ehuru hon väl inom sig tänkte något annat. Och derefter presenterade domherrr benne för sina följeslagarinnor. — Min nidee Gisbertina von Aschen — Mamsell Karolina Lohrmann; madame Mahler. Mamsell, madame! Och dessutom obe kanta namn! Fröken Gisbertina vor Aschen kände lust att rynka på näsan. från det preussiska westfa