Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1867, sida 2

Garibaldi och hans anhängare blifvit tvung-JI ha att nedlägga vapen, enär Frankrike!! lessförinnan väl icke med heder kan in-!1 åta sig på underhandlingar om en modi-!: ikation af Septembertraktaten. Vi misstogo oss, då vi yttrade, att insen österrikisk kejsare, mer än Karl V, — utom vid krigstillfällen — besökt Paris. ,Moniteur meddelar nemligen, att; kejsar Josef II d 18 April 1777 öfverraskadel. sin ambassadör i Paris med ett alldeles oväntadt besök. Straxt efter kejsarens ankomst om morgonen till ambassadören erhöll den sistnämnde en biljett från Mae Antoinette, så lydande: ,Konungen och Vergennes hafva varit i tvist med mig på morgonen. Dessa herrar påstå, att min bror hitkommit under den förflutna natten; jag påstår detta vara omöjligt, utan att Ni vetat derom, samt att Ni genast skulle hafva meddelat mig detta. Jag beder Er ofördröjligen underrätta mig om huru härmed förhåller sig!. Josef II besvarade sjelf biljetten, då han genast derefter besökte sin syster i Versailles. På hennes invitation, att kejsaren skulle bo i slottet, svarade kejsaren, att hans kammartjenare redan hade uppsatt hans fältSäng i ett hotell, och der ville han bo. Kejsaren hade nemligen låtit hyra ät sig två rum i Isotel du juste, rue du Vieuxversailles, antog tvenne hyrbetjenter och en hyrkusk samt skämtade öfver de möbler från hofvet, som man — utan att fråga honom — ställt i hans rum, och framför hvilka han föredrog den fäll, som han lade på den halmmadrass, på hvilken han sof. Denna enkelhet förtjuste de skriftställare och lärde, som gladde sig åt, att han föredrog deras sällskap framför hofmännens. De första besök, som Josef II gjorde, voro i krigsskolan, hospitalen och hos invaliderna, och han gjorde sig riktigt ett nöje af att visa huru han ringaktade all den etikett, som — isynnerhet på den tiden — var en sådan hufvudsak vid hosven. RYSSLAND. I en tidning uti Östersjöprovinserna skrifves det: , Det har på sednaste tiden icke sällan förekommit, att i Siberien varande landsflyktige polacker, hvilka det — tillfölje af det kejserliga amnestidekretet — varit tillåtet att återvända till sina hem, föredragit att qvarblisva i Siberien, antingen på obestämd tid, för att invänta respenningar, emedan de icke ville göra den långa resan med det vanliga transporttåget, eller i afsigt att för framtiden på allvar slå ner sina bopålar der. Genom ett dekret är — med afseende derpå, att sådana qvarblifoa landsflyktingar i moraliskt och politiskt afseende kunde utöfva ett ofördelaktigt inflytande på dervarande innevånare — mu befaldt, att de, så snart de erhållit tillstånd att återvända hem, endast äro medgifna en frist af högst fyra veckor, för att skaffa sig respenningar, och om de icke etter denna tids förlopp förskaftat sig dem, skola de genast på det vanliga sättet derifrån afsändas. Ryska regeringeu synes således trukta för, att en rysk författares spådom skulle gå i fullbordan, nemligen: att Siberien i sinom tid skullo för Ryssland blifva ett nytt Polen. Till följe af tartarernas och nogaiernas utvandringar från guvernementet Taurien, hvilken utvandring började 1860, kommo 784 byar att stå öde. Af dessa hafva 454 byar blifvit befolkade med ryska och utländska kolonister; de andra ligga fortfarande 1 fullkomligt lågervall. Den statistiska komiteen i guvernementet Taurien anmärker härvid, att nästan alla statens egendomar fått nya innehafvare, under det förhållandet med de privata egendomarne varit motsatt. Man kan icke med noggrannhet uppgifva huru många tartarer och nogaier, som sedan 1860 utvandrat. Statistiska komitöen uppgitver antalet af begge könen till 1S1,177. Anmärkningsvärdt är, att kretsen Perekop erhållit det minsta antalet kolonister; af 287 i denna krets öfvergifna byar hafva endast 34 åter blifvit befolkade. ASIEN. Angående Rysslands planer i det inre Asien skrifves den 23 September från Kalkutta till ,,Times: Icke allenast i de grannoch gränsstater, som äro oss tributpligtiga, utan äfven i våra egna ka serner är det mycket tal om Ryssland, Persien och Afghanistans rättmätige beherrskaro — Schir Ali. Den tron är all mänt utbredd, att dessa tre törbundit sig