Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1867, sida 2

Domherrhn) Historisk roman af U. H. Temme. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) På dansplatsen fillde man äfven sina omdömen. Frånvaron af det ståtliga paret, som utgjorde själen i lustpartict, hade framkallat en viss stillhet och tomhet; då dansen var slutad, ville ingen börja en annan. Ilerrarne, ett par pussiga, hessiska landtjunkare, köpmansfruns från Braunselweig gänglige herr son, och så vidare, hade ej lust eller mod att föreslå något. De unga damerna sutto helt trumpna hos sina mödrar. Fröken von Aschen tycks vara olycklig, mamma, sade den långa, bruna aresvinnan Leontine Viereck till sin långa, torra fru moder. — Hon förefaller mig som hade hon en olycklig kärlek, sade hennes syster, den gråa grefvinnan Adelgunde. De båda unga damernas moder ryckte på axlarne: — Denna fröken Gisbertina är en egensinnig kokett, hvars hjerta — om hon ens har något hjerta — ej är uppfyldt af en olycklig kärlek, utan af nycker och kapriser. — Ah, kära mamma, då beklagar jag den stackars grefve Westernitz, som tycks älska henne så innerligt. ) Forts. fr. n:o 252