UTRIKES. TYSKLAND. Den 23 dennes om förmiddagen återvände konung Wilhelm till Berlin. Om sammankomsten i Oos (jernvägsstation vid badenska gränsen) mellan kejsar Frans Josef och konung Wilhelm af Preussen heter det i ,, Neue. freie Presse af den 23 dennes: Vi tro oss från god källa kunna meddela, att det varit drottning Victoria, som kan tillskrifva sig förtjensten af att genom sin diplomati hafva förmått kejsaren af Österrike att gå in på denna sammankomst. Sedan lord Bloomfield försäkrat sig om kejsarens samtycke, sände grefve Bismarck den 21 dennes i form af en depech till rikskanslern Beust en inbjudning härtill, och denna bjudning antogs. Konungens af Preussen måg, storhertigen af Baden, mottog kejsaren på bangården i Oos, och först några minuter efteråt ankom konungen af Preussen, åtföljd endast af en adjutant. Vid hofvet i S:t James har man visat ett mycket lifligt intresse för, att kejsaren af Österrike, innan han beträdde Frankrikes jord, skulle ,,omfamna konungen af Preussen. Huruvida denna omfamning skall förminska betydelsen af kejsarens besök vid franska hofvet, må framtiden utvisa. Om den utomordentliga hjertlighet, som i det officiösa telegrammet tillägges suveränernas sammankomst, vill , Neue freie Presse icke våga yttra någon mening, men antager, att tiden varit temligen knapp, enär man under de tio minuter, som sammankomsten varade, äfven skulle intaga en frukost. I nordtyska parlamentet kom den 22 dennes förslaget om ett statslån på 10 millioner thaler till marinens och kustbefästningarnes utvidgande under behandling. Den nordslesvigske deputeraden Kryger hade inlemnat ett amendementsförslag så lydande: ,,De distrikter i hertigdömet Slesvig, som enligt art. 5 i Pragerfreden af den 23 Augusti 1866 genom fri omröstning skola utsöndras från nordtyska förbundets område, deltaga icke i de förpligtelser, som ifrågavarande statslån medsör. Af berättelsen i , Nat. Zeit. om parlamentsförhandlingaine nämnde dag synes icke tydligt, huruvida det blifvit omröstadt om detta amendement eller icko. Slutresultatet blef i hvarje fall, att regeringens förslag efter en kort debatt med betydlig majoritet blef antaget. Under förhandlingarne yttrade konteramiral Jackmann: ,Af de 16 pansarskepp, 20 korvetter, o. s. v., som under loppet af 10 år skola anskaffas, äro nu färdiga eller nära färdiga: 5 pansarskepp, 9 fregatter, 22 kanonbåtar, 5 öfningsoch 2 artillerifartyg, m. m. Den aktiva marinens närvarande styrka utgör: 157 sjö-officerare, 80 kadetter, 2000 matroser och 300 till maskinpersonalen hörande personer. År 1877 skall marinpersonalen hafva stigit till en fredsstyrka af 350 officerare, 100 kadetter, 5000 matroser och 406 tillhörande maskinpersonalen. Sedan 1860 har — med få afbrott — vår flagga svajat i de kinesiska farvattnen och på Medelhafvet, och regeringen skall med det första rikta sin ytterligare uppmärksamhet på stationen i de kinesiska farvattnen. Nu — då Kiel och Jahde äro bestämda till förbundshamnar — skall regeringen inskränka hela marintjensten till dem. Anläggningen vid Jahdebugten skall så snart som möjligt fullbordas, och intilldess arbetena vid Jahdo blifva särdiga, skall i niel nästan uteslutande arbetas på fullbordandet af befästningarne. Jackmann meddelade än vidare, att regeringen hade för afsigt att under nästa år använda 3,100,000 th. till marinen och 500,000 th. till kustbesästningarne. Twesten och Waldeck talade mot lånet; den sistnämnde yttrade, att för ögonblicket vore endast en medelstor flotta möjlig och användbar; men detta behof kunde rätt väl tillfredsställas genom den årliga budgeten och genom det i densamma uppförda beloppet till utomordentliga utgifter. I motsatt riktning talade Meyer (från Bremen); han ville icke endast hafva 10, utan 18 millioner beviljade till marinen. ,,Ty — sade han — såsom våra nuvarande marinförhållanden äro, sväfva vi vid hvarje krig i fara, att allt ånyo går förloradt; låtom oss derföre så snart som möjligt förskaffa oss trygghet. Dessa ord mottogos med lifliga bifallsrop. De förhandlingar, angående militärlagen, hvarmed nordtyska parlamentet sednast sysselsatt sig, hafva äfven i allt väsendtligt utfallit till fördel för regeringens förslag, som gick igenom med några få obetydliga förändringar. Under debatten om detta lagförslag gåfvo tvenne deputerade från Sachsen, Bebel och Liebknecht, sin missbelåtenhet med sakernas nuvarande tillstånd luft på ett så häftigt sätt, att det icke kunde annat än väcka stort uppseende, ehuru hela detta intermezzo var utan inflytande på det slutliga resultatet af förhandlingarne. vi återgifva, ejter tidningarne i Berlin, en berättelse om den exalterade demokraten Liebknechts anfall på den förelagda armlagen. Han yttrade sig på töljande sätt: ,Jag måste uttala mig mot förslaget såsom principiel motståndare till stående krigshärar (rörelse