q . Rättegångsoch Polissaker. Rådbusrätten. Bedrägeri i handel. Målet angående häktad s. d. handlanden O. H. Aström, tilltalad för de han genom begagnande af en falsk borgensförbin delse på bedrägligt sätt tillnarrat sig diverse varot från grosshandl. Ch. Arvidson, har ånyo sörevari vid rådhusrätten. Landtbrukaren R. I. Åkerman, hvilkens namr blifsit förfalskadt å den af Åström lemnade för bindelsen, ingaf genom ombud en skrift, hvari h Åkerman upplyste att Åström vis en varit hans tjenst, men att han dock lemnat denna fö Sedermera hade Åström vid fle till kt att af hr Åkerman få borgen teck nad på skuldsedlar, men alltid blifvit nekad. Nägrdagar före det fö vingen blifvit upptäckt, bad Åström kommit på besök till Åkermans egendom i uppgifven afsigt att taga afsked, då han nu sade sig ha fått plats vid jernvagen. Något tal on borgen hade ej uppstått vid detta tillfälle. På af tonen innan han skulle resa, hade Åström bed att få gå in på kontoret för att skrisva några bref hvilket äfven beviljats. Ilan hade då förskafsia sig ett altryck af Äkermans sigill och visat sig mycket angelägen att få ett noggrannt sådant. Bok hållare Hansson, hvilken Åström uppgifvit sig hå skickat för att få borgenskörbindelsen, hade ej va rit der, och sade sig hr Åkerman ej ens känns honom; denua uppgift vore således en dikt. id förhöret var n grosshandl. Ch. Arvidsor närvarande och vidhöll sin i poliskammaren gjord: berättelse. Då handl. Johansson vid ett föregående förhör ppgifvit att br A. vid sitt besök i boder endast frågat om Åström sålt något kaffe och at något tal då ej varit om sockret, bestred hr Arvidson denna uppgift och påstod åter fortfarande det han af hr Johansson begärt upplysning om han köpt socker. Han uppgaf det han så mycket mindre kunnat fråga om kaffet, som han då redan visste att detta låg qvar vid Vallgatan. Hr Johansson påstod å sin sida åter lika bestämdt det hans uppgift om förhållandet vore rik Bokhållaren V. L. Ia nlemnade ett sk ligt anförande, deri han upplyste att han visserligen varit anstäld hos Åström som dennes handelsbiträde år 1864, men att han sedermera icke haft något att uträtta för honom. Han hade ej fåt något uppdrag till Åkerman angående förbindelsen, och hade ej heller något sig bekant om denna sa utan hade Åström troligen sjelf gjort förfalskningen. Det hade för öfrigt ej varit den första, utan hade Hansson sig bekant att Åström äfven till en skräddare lemnat en falsk revers, ehuru han dock infriat denna med de för sockret bekomna penningarne. Åström hade vid detta förhör åter en helt annan uppgift än den han förut gjordt. Nu nekade han tiil att ens ha lemnat den falska förbindelsen till hr Arvidson. Ilan hade visserligen köpt kaffet och sockret samt lemnat en revers med medföljande borgen, men det hade ej varit den, som Arvidsor företedt, utan en helt annan. Hvar hr A. fått denne ifrån fick han sjelf svara för. Han påstod för öfrigt med stor oförskämdhet att han vore ful komligt oskyldig i hela affären och att han verk ligen af Hansson fått en borgen af Åkerman. För inkallande af personer hvilka varit närvarande, då Åström på hr Arvidsons kontor skrot reversen samt lemnade den falska förbindelsen uppsköts målet till den 31 dennes.