Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1867, sida 2

digt skulle skickas till Civita Vecchia, Genua och Florens. Konventionen af den 15 September 1864, ssom utgör grundvalen för det nuvarande politiska förhållandet mellan Frankrike och Rom å ena sidan, samt konungariket Italien å den andra, har på den sednaste tiden spelat en så framstående rol, att vi anse oss böra påminna om dess uppkomst och vigtigaste bestämmelser. Redan grefve Cavour hade inledt förhandlingar med franska kabinettet om ett bättre ordnande af förhållandena mellan konungariket Italien och Rom, än det, som existerade år 1860. Det var väsendtligen Cavours förslag till en sådan traktat, som användes 1864, då de italienska underhandlarne, clievalier Nigra och markis Pepoli, ånyo vände sig till kejsar Napoleon och hans utrikesminister, Drouyn de Lhuys, om afslutandet af en öfverenskommelse, der hufvudsakliga ändamålet var att få ett slut på Roms occupation af franska trupper. Underhandlingarna häirom räckte från den 17 Juni till den 15 September 1864. Lranska regeringen förklarade sig principielt villig att utrymma Rom, men fordrade bestämda garantier derför, att Italien skullo respektera påfvens sjelfständighet och påfvestatens okränkbarhet. Det var dessa garantier om hvilka det så lisligt underhandlades, och derunder hade man ofta tillfälle att märka det misstroende, som den dåvarande franske utrikesministern hyste till italienska regeringens afsigter. Omsider, den 15 Septemher, undertecknades en traktat af följande innehåll: 1) Frankrike återkallar sina trupper från Rom, men endast småningom, allt eftersom påfvens armå hinner organiseras; som den sista terminen för utrymningen bestämdes slutet af 1566. 2) Påfven organiserar sin armå, efter eget godtfinnande, af frivilliga från de katholska länderna, utan att Italien deremot eger göra några invändningar, men likväl så, att den päfliga armön icke får användas till anfall mot Italien. 3) Påfven förpligtar sig att upprätthålla lugnet i det inre; hvad Italien angår, afhåller det sig icke endast från alla anfall mot påfvestaten, utan skall äfven förhindra hvarje främmande anfall på denna stat. 4) Italien skall träda i underhandlingar med påfven om ölvertagandet af den qvot utaf statsskulden, som faller på de med Italien förenade f. d. påfliga provinsorna. I ett särskildt tillägg till traktaten blef än vidare bestämdt, att regeringens säte skulle förflyttas från Turin till Florens, hvaruti den franska regeringen såg ett ytterligare bevis på Italiens uppriktiga aisigter Denna konvention, som säledes skulle bilda grundvalen för det framtida förhållandet mellan det nya Italien och påfvestaten, stod emellertid ända från första stund på skröpliga fötter och betraktades aldrig i Italien på annat sätt, än som en station på vägen till Rom. Redan 14 dagar efter afslutandet talade Drouyn de Lhuys i en not till hofvet i Florens om den italienska regeringens , hemliga afsigter, och då den talienske ambassadören antydde möjligheLen af, att framtiden kunde uppenbara i päfvodömets ohållbarhet, eller att en reholution utbröte i Rom, svarade franska tgeringen, att den i så fall förbehölle sig! len fullkomligaste frihet att handla. Ge-l vast efter de franska truppernas marsch ! 1 rån Rom, i Oktober och November 1566, I örjade påfven klaga öfver, att de revoluionära agitationerna i Rom togo öfverand. I en allokution till kardinalerna, i len 9 December 1866, beskyllde han rentut ! talien för traktatbrott. Aktionspartiets i l! talien agitationer mot Septemberkonvenionen började redan år 1865, och det vill af tt utaf gärdagens telegrammer synas, som s kulle en förändring af konventionen vara ögst sannolik, så att det nämnda partict 1 unde draga åtminstone någon vinst af! ina sednaste åtgöranden. Dagens post. FRANKRIKE. Angående kejsarens af Österrike resa mehäller Köln. Zeit. följande depescher: Strassburg, Tisdag kl. 11 f. m. ia Tvertemot de påståenden, som , Mem. ipl. innehåller, har kejsaren af Österrike h flagt sitt incognito genast efter beträ-s andet af Frankrikes jord. Här blef han!h stittagen af furst Moskwa samt af denss ommenderande divisionsgeneralen. Påln angärden intog han frukost och reste y enast, i sällskap med militärauktoriteerna, till Nancy. 1 Nancy, Tisdag kl. 12 midd. 1 Just nu inträftade kejsaren af Österrike. !y . M:t mottogs vid bangården af mairen, fl adsrådet, prefekten Poidevin samt alla d ilitäroch civilauktoriteter. Alla voro i tj alauniform. Mairen och generalen höllo ej 1. Kejsaren höll sitt intåg genom Sta-f) slai-porten, Stanislai-gatan, öfver Sta-sil slai-platsen till palatset. På hela vägen S Idade trupper spalier. Alla hus vöro a ydda med österrikiska fanor. På ga-jn rna en oerhörd trängsel af folkmassor, ti m enthusiastiskt mottogo ättlingen af förra hertigarne af Lothringen .... nappt utstigen ur vagnen begaf sig kejren med sina bröder till det kapell, som beläget i palatsets trädgärd, och der sörra hertigarne af Lothringen äro beasna. Derefter gjordes ett besök i Nofo e-Dame de bon secours, der Stanislaus, cainskis mausolt befinnes, äfvensom den ausol, som innehåller Maria Lecainskas . erta. I afton är stor diner i marskalks-Å latset, som är stäldt till kejsarens försande, hvarefter kejsaren i stadshuset tiv all bevista en musikalisk soir6. I morn kl. 7 f. m. sker afresan härifrån, och t kejserliga tåget skall inträffa i Paris ikring kl. 1 middagen. Danmark. å RnHNLIHHAnInHHON in e I l