Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1867, sida 2

sder sittande obehagligt utsatt för allas i kikare hela qvällen. De numrerade plat serna i salongen kosta 1 rdr, de onumre rade 75 öre, och på läktaren är priset 5( öre — således en hygglig teaters biljett jpriser. Men det må medgifvas, att mar n här får rätt mycken valuta för sina pen. ningar. I främsta rummet må nämnas den italienska operasångerskan Eugenia Sorandi, en behaglig qvinna, fastän ej så ung längre. Den stackars menniskan har rent af blifvit narrad hit; man hade sagt henne att hon skulle uppträda på en tea ter här, men på en teater i ett cafö hade hon ej kunnat tänka sig. Hon ville derför vid sin ankomst hit genast resa, men 2,000 rdr för en månad äro penningar, och signoran stannade. Denna signora är en verklig artist: hon dokumenterar sig såsom en god skådespelerska och hennes präktiga sopran och mirakulösa färdighet i koloraturen öfverträfkas blott af fru Michaöli. I scener ur operor uppträder jemte henne en signor Ambrosi — också närrad på uppträdandet å en verklig teater — en ung man, blond och liten till växten, ; påminnande rätt mycket om hr Arnoldsson. Han har en god tenor af mycken styrka och skulle väl försvara sin plats på vår kongl. teater. Det har beredt musikvännen stort nöje att höra dessa begge artister i scener ur Traviata, i hvilka de begge haft tillfälle att visa sitt konstnärsskap. Signoran har nu slutat sjunga i salongen, hon stod ej ut att hvarenda aväll sjunga så långa och ansträngande partier, så berättas det. Vidare har man här fått se Bacher Paolos lefvande bilder, som dock tröttade på längden, ehuru flera tablåer voro ganska vil gifna. Detta söllskap hitkom med klena affärer, och icke ha de här förbättrats, det är säkert. Många berättelser cirkulera rörande obehagliga konflikter med öfverstäthällareembetets exekutorer, som ej aktat för rof att ligga embargo på dessa persedlar, som svagt skulle betäcka de så utpuffade ytadelsria sormerna!. Dans får man också till lifs. En hr Holzer, balettmästare förstås, är mycket skicklig, stark och vig, icke så damen han dansar med, men hon ser bra ut, koketterar mycket och är luftigt klädd, ja kanske väl mycket luftigt. Orkestern är god, för mycket blåsinstrumenter har den bestiimdt, och bland första violinerna är hr Sauermann. Med någon vinst har salongen hittills antagligen ej gått: den bjuder på för fina saker och priserna äro för höga. Till och med på Söndagarne lyckas det ej att få fullt bus. Hammers salong vid Blasieholmen, ildet gamla kröneriet, gör bestämdt anspråk på att vara en folkteater. Priserna der äro 1 rdr, 75 öre och 50 öre. Salongen har från början sett gammal ut och de på salongens väggar anspråksfullt upphängda gamla oljefärgstaflorna kunna naturligtvis ej gifva den något ungt utseende. Här är för publiken särdeles väl sörjdt hvad angår förfriskningars serverande, ty på salongens tre sidor löpa buffetrum med fönster utåt salongen. Den här inrättade nya teatern är både vacker och rymlig. Här föra hrr Berndt och Selinder spiran. Man ger för närvarande Trädgårdsflickan af Säfström, i hvilken en ung stockholmska med vacker figur och god röst försökt sig med mycken framgång. Piece de resistance är ,, Konsten att vara teaterdirektör, ett befängdt roligt stycke, som länge kommer att draga folk. Det utföres ock särdeles bra af alla de spelande, som hvarje qväll få sina varma applåder. Hr Selinders barn utföra snällt åtskilliga dansnummer, bland hvilka mycket slagit an en komisk dans, utförd af en liten gosse och flicka i Vingåkers-kostym. De se så ytterst komiska ut dessa begge småttingar i sina drägter, och publiken öfverhöljer dem med bifallstecken. Trollfontänen visas äfven här, och det granna firgspelet intager alla. Uppriktigt taladt får man här nästan för mycket valuta för sina penningar. Hr IIammer, vår bekante juvelerare och konstsamlare, gör briljania affärer åtminstone nu att börja med, men hur länge skall det räcka? Emellertid äro alla händelser hrr Berndt och Selinder med underlydande under tak, ty det är ar Hammer som engagerat dem — besynnerligt af en sådan man att inlåta sig på dylika affärer. Bland de spelande unga lamerna finnas ett par, som äro mycket cka. Komikern Nordberg har ännu ej visat någon fördelaktig sida: han lär ha en sådan, påstår man. Hr Berndt är koossal och ej så oäfven; han har verklisen tillegnat sig en god del af den boniommie, som utmärkte hr Stjernströms pel. Ett obehag, som är gemensamt för å väl denna som Berns salong, är, att golfvet ej är uppstigande, så att mången yfiken åskådare gått ledvriden i ansende till halsen från salongen, svärjande å att aldrig sätta sin fot dit mera förr n golfvet blir sluttande. Jag har infriat mitt löfte att ge er en ten skildring af vår salongslif, och jag lutar för denna gång. Xy. UTRIKES, TYSKLAN 1— os SDB MR KH D — r-———t —G r—