Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1867, sida 2

böteborg den 25 Oktober. Till vårt resonnemang häromdagen, rörande en rätt uppfattning af kapitalbildning!, hvarom en strid pågått mellan Dagl. Alleh:a och Aftonbladets ,,ekonomiske författare, ansluta sig några betraktelser i ämnet, hvilka måhända kunna något belysa karakteren af det penningeöfverflöd, som vållar så stora bekymmer åt banker och bankirer uti Europas största handelsstäder. Antagom att varuutbytet uti ett land beqvämt och normalt utföres under de förhållanden: att när landets samlade värden i fastigheter, varor och andra kapitaler uppgå till 1,000 millioner rdr (francs, st. eller hvad annat mynt) så utgör beloppet af bytesmedel (,currency) 10 millioner (den proportion, som ungefärligen existerar i Sverge). Det är denna proportion, som bestämmer det löpande myntets värde i förhållande till totaliteten af alla de kapitaler, som ingå i utbytet; det är, med andra ord, den som bestämmer ,,penningens pris. En fastighet utbytes i dag — under de förhållanden vi uppställt — mot 100,000 rdr, eller den bestämda vigtqvantitet silfver, som med denna summa uttryckes. På samma sätt utbytes en tunna råg mot 20 rdr, en aln kläde mot 10 rdr, 100 f. socker mot 50 rdr o. s. v. Dessa siffror beteckna nämnda artiklars gemensamma bytesvärde i förhållande till myntet, eller hvad vi kalla deras pris, hvilket på samma gång angifver de relativa värdena mellan alla urtiklarne inbördes, så att en tunna råg befinnes motsvara 2 alnar kläde och 40 (L. socker o. s. v. Kallar man varornas pris det belopp mynt man för dem betingar, så blir ju också, omvändt, myntets pris det belopp varor man för det erhåller. Penningens pris är alltså, såsom ofvan nämndes, dess relativa bytesvärde till totaliteten af alla varor, eller alltså något helt annat än den afgäld (ränta) som man erlägger för penningars begagnande, hvilken blifvit och ännu ofta blifver orätt kallad ,penningens pris. (Så talar man om ,högt pris på penningar!, när räntan är hög, och omvändt). Varupriserna bero ytterligare på tillgången och efterfrågan å hvarje särskild varuartikel, hvadan dessa priser vexla högst betydligt, äfven då beloppet af cirkulerande mynt är oförändradt. Hvad vi kalla , penningens pris kan alltså icke bedömmas efter en särskilt artikel, eller af några, utan efter totaliteten af värden inom ett land. Aro dessa, uppskattade i penningar, låga, så är penningens pris högt, och tvertom. Är priset på en tunna råg blott 10 rdr, så äro de 10 idr:na, i fråga om rågen,