Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1867, sida 3

1 TÄAltL I10TH.CHAnuC BAM IVT Ösd IÖITUHArmanuv, VVE hvilka vi afsett, då vi å Lind yrkat ansvar. Således förekommer i slutet af rapporten följande ord: ,,Då nu hvarken Baggböle sågverksegare eller Umeå ångsågsbolag velat inköpa det årerkade virket, följer af sig sjelft, att de tyckas hafva detta virke så i sina händer, att de anse tvinga oss att köpa en vara, deraf E sig derför kunna bjuda, hvad dem godt synes, d. v. s. de tilltro sig att kunna utan den ringaste afgift till K. M:t och kronan tillgodogöra sij allt det inom sjette och sjunde revieren i beslag tagna, och troligtvis på deras föranstaltande åverkade virket, uppgående till ete. Dessa uttryck äro icke allenast förnärmande för vår heder, utan innehålla ock en bestämd, om ock indirekt, falsk angifvelse. I förstnämnde hänseende vilja vi anmärka Linds påstående, att vi -tilltro oss kunna ,utan den ringaste afgift, ytillgodogöra oss K. M:ts och kronans virke. Huru skulle man för intet kunna tillgodogöra sig en annans lagliga egendom? Vi kunna ej föreställa oss, att sådant, emot egarens bestridande, kan ske utan någon brottslig handling, men då ind nu sagt, att vi på detta sätt vilja tillgodogöra oss kronans egendom, sä hår han äfven indirekt sagt, att vi härtill ville använda olagliga medel, och detta måste väl våra förnärmande för oss. Den omständigheten att vi icke velat låta J törre delen var för oss omvändbar, lärer vål icke berättiga till det antagande, att vi genom olofliga medel . velat för intet komma i besittning af samma vara. Saledes anse vi berörde uttryck vara direkt smädliga. Vidare yttrar Lind, att det i beslag tagna svirket ,troligtvis på vårt föranstältande blifvit frän K. M:t och kronan åverkadt: Y ett dylikt uttryck falles i en officiel rapport till en myndighet, som har till specielt åliggande att beråka kK Mits och kronans rätt, anse vi det i det närmaste såsom en direkt angifvelse äfven om icke i något åtal derpå följt eller följer, hvilket dock en man icke dela vår uppfattnin; ast inverkar på yttrandets större eller mindre straffvärdhet, utan att i någon mån betaga detsamma dess karakter af falsk angifvelse. Skulle Å derom; att hyssnämnde uttryck innebära en klär, vare sig direkt seller indirekt, angifvelse för brott, så lärer väl dock ingen känna bestrida, att sämma uttryck äro för vårt goda namn och medborgerliga anseende i hög grad menliga. Ytterligare förekommer uti rapporten, straxt efter förut anmärkta yttrande, en förnärmande insinuation derom, att ,,virkesuppköparne vid ifrågavarande vattendrag — hvarmed rimligen icke lärer kunna menas andra än oss och Umeå ängsåägsbolag — skulle tro sig kunna erhålla sitt belagen efterlesd, si betänkande att, efter hvad här ofvan är nämndt, bryta bommar och bortföra kronans egendom hof af virke fyldt genom äverkan. Vidare förekomma uti rapporten följande uttryck: ,Under sådana förhållanden och då man har att göra med personer; som fullkomligt ställa sig utom lagen, som genom sina ombud omöjliggöra eller försvåra statens tjenstemäns och betjentes bemödanden, att dess pligt likmätigt göra som icke draga etc. Visserligen hafva vi vid dessa grorva beskyllningar icke blifvit uttryckligen namngifna, men innehållet deraf, jemfördt med rapporten i sin helhet, synes dock otvetydigt gifva vid hanÅ den, att hr ind dermed måste äsyftat antingen oss eller ock Umeå ångsågsbolag. i anhålla derporten afslutas, nemligen: ,,enskilda personers oförför att hr Lind måtte tillfrågas, om han med sist i omfärmälda uttryck åsyftat egarne af Baggböle; I sågverk. lutligen anmärka vi de uttryck, hvarmed rapsynta och skamlösa bemödanden att för sin vinning och begär att trotsa, för kommande generationer göra ett helt landskap öde och obeboeligt, ty dertill leder till sist deras skogsåverkan. I likhet med hvad uti nästföregående punkt skett, anhålla vi, att hr Lind äfven måtte tillfrågas, om hän med de anförda orden afsett egarne af Baggböle sågverk. Huru. än svaret på dessa frågor må utfalla, är det dock af rapportens innehåll samt hvad vi här derom anfört för en hvar uppenbart, att öfverjägaren Lind genom anmärkta yttrandena icke, allenast gjort sig saker till falsk angifvelse, utan ock att hafva emot oss utsatt rykte om gerningar, som väl ej äro efter lag straffbara, men dock för nast goda namn och medborgerliga anseende meniga. Sålunda vidhålla vi i allo våra ansvarspåståenden, under yrkande att Lind för hvad han låtit; komma sig iill last måtte fällas till ansvar jemlikt 16 kap. strafflagen. Vi hafva med flit härvid icke velat Aberopå någon viss 8 i nämnde kap. af strafklagen, eller yrkat något bestämdt straff, utan endast sökt att beskrifva brottet, öfverlemnande åt rätten att efter mogen pröfuing bestämma straffet. Väl vill det synas, som om Lind af arghet skulle hafva pådiktat oss de brott, hvarom hans oftanämnde rapport närmare omförmäler, men vi älska dock att tro, att det skett mera af missledt tjenstenit och obetänksamhet, än af ondt uppsåt, och derföre äro vi ej beller angelägna att Linds straff blir så stort, att det i någon mån kunde försona hvad som han af lättsinnighet emot oss brutit, utan önska vi, som alldeles icke drifvas af någon hämdkänsla, hellre att straffet mätte blifva så lindrigt som lagen tillstädjer, men omsorgen om vårt medborgerliga anseende tilläter oss icke att låta honom, Lupphofvet till de smädliga uppsatser, som gått land och rike omkring, för sitt beteende gå alldeles strafflös. Göteborg den 30 Sept. 1867. James J. Dickson. Oscar Dickson. M. E. Wern. Sedan denna skrift blifvit uppläst, förmälde extra öfverjägaren Lind, att han icke vore beredd att genast svara på de tvenne uti ofvanintagne anförande till hans besvarande af käranderna framställda frågör, än mindre på anförandets innehåll i öfrigt; hvadan Lind, Som styrkte att han den 11 i denna månad blifvit af konungens befallningshafvande i Westerbottens län förordnad att förestå sjunde revieret af samma län under äterstående delen af innevarande månad äfvensom under nästkommande November månad, under hvilka månader enligt Linds uppgift timmerutstämplingar förrättas, och eiter hvilken tid Lind sade sig dehöfva trenne veckor för afgifvande af redovisning för nyssnämnde sin tjenstgöring, för resa från Lappmarken till staden och för afgifvande af sraromål, anhöll om uppskof med målet tin Lördagen den 21 nästkommande December. Vid rätten närvarande jagmastaren i Westerbottens län A. G. Hedström intygade, att sjunde revieret utgöres af de efter Windelelfven belägna Lycksele och Sorsele lappmarks socknar, samt att utstämplingarne derstädes skola förrättas under denna ech nästkommande November månad. Sedan kärandernas ombud medgifvit det begärda anståndet, afsade rådhusrätten följande Beslut. Med anledning af extra öfverjägaren Linds styrkta tjenstegöromål och kärandernas medgifvande af det utaf Lind begärda anståndet, finner rådhusrätten skäligt lemna detta mål beroende till Mändagen den 23 nästkommande December Fi. 10 f. m., då parterna skola inför rådhusrätten åter sig infinna, extra öfverjägaren Linå, till undgående af förr stadgad påföljd, och vid hvilket rätfegångstillfäe Lind bör vara beredd att svaromäl afgifva. Åvhataraförn