Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1867, sida 3

Article Image
har ökats från 28 till 120,000 p. st., och den lilla boden, som oupphörligt måste förändras, för att kunna räcka till för den ständigt stigande omsättningen, har nu blifvit ersatt af en byggnad, som erkännes vara den vackraste i staden. I bottenvåningen äro klädesoch specerihandelsbodar, hvar och en med en yta af 200 qv. yards — och dessutom skomakarebutiker. Andra våningen upptages af skräddareverkstäder, Ymagasiner, kontor m. m. Tredje våningen innehåller konversationsrum, bibliotek, boningerum för styrelsen m. fl. I fjerde våningen är en stor sal för föreläsningar, möten och dylikt, som rymmer 1,500 personer. Hufvudfagaden är af sten, prydd med grekiska ornamenter. Totalkostnaden för denna byggnad (som är uppförd af en amatör-byggmästare vid namn James Cheetham i Rochdale) uppgår till öfver 10,000 p. st. Den innehåller bland annat 11 samtalsrum och ett bibliotek om 6,000 volymer, som oupphörligt ökas genom ett underhåll af 273 proc. af föreninens årliga nettobehållning. Föreningens asta kapital uppgår till 120,000 p. st.; dess egendom i hus, hästar, åkdon m. m. uppgår till omkring 16,460 p. st. Endast de hus, som hafva disponerats och egas af föreningen, hafva kostat 22,000 p. st. Inkomsterna för försålda varor under de tre sednaste veckorna uppgingo till 69,663 p. st. och nettobehållningen deraf till nära 10,000 p. st. Föreningen sysselsätter 144 ersoner. Denna nya byggnad invigdes högtidligt i början af Oktober månad, hvarvid medlemmarne lyckönskade hvarandra, tal höllos m. m. Deras företag kan numera ej anses för hvarken brådmoget eller ovisst; det har blifvit pröfvadt af tiden. Det har lyckligt genomgått bomullsbristens svåra tid, ehuruväl Rochdales befolkning är lika mycket beroende af bomullssom flanellsfabrikationerna; det har äfven uthärdat det svåra profvet af en exempellös folkgunst och framgång. Orsaken dertill tyckes vara den, att föreningen blifvit trogen sina från början sattade principer och förvaltad med samma redbarhet och oegennytta, såväl i hufvudsyftet, som i serskildta bisaker, som utmärkte föreningens förste grundläggare. Af de 28 stiftarne voro tio närvarande på mötet, och, ehuru det ej är något nyt för dem att höra, det de sannolikt äro de förste, som hafva lyckats i lösningen af den stora frågan om arbetarnes forfly ttande till en för dem passande ställning i samhället och förbättrandet af deras lefnadsvilkor, så skola de likväl tvifvelsutan medgifva, att deras framgång har blifvit mera afgjord och betydligt lättare genom det omöjliga för minuthandlarne att kunna förse stadens arbetande befolkning med deras förnämsta nödvändighetsartiklar till lika låga priser och af samma goda beskaffenhet, som föreningen förmått. Den konsumtionsförening, som grundlades af detta företags stiftare, har lyckats att bestå så länge endast genom den allmänna tillförsigten och förtröstan om det ärliga uti stiftarnes bevekelsegrunder. Deras ändamål var att försäkra arbetaren om alla fördelar han kunde erhålla, derigenom att allt hvad han behöfde, från det största till det minsta, inköptes i första hand. De insågo, att det gamla minuthandelssystemet endast ökade utgifterna, men det oaktadt ganska ofta försämrade näringsämnena och kläderna, som de köpte. De beslöto derföre att samla ihop en liten summa penningar, så att deras förnödenheter skulle kunna inköpas direkte af grosshandlarne eller fabrikanterna till deras billiga priser, och sedan säljas till föreningens medlemmar med endast den lilla förhöjning öfver inköpspriset, som ovilkorligen behöfdes för att betäcka omkostnaderna för varornas utminutering. Den mening, från hvilken stiftarne utgingo, var, att minuthandlarens förtjenst lika väl kunde qvarstanna i köparens ficka. När ryktet om denna fördel väl hunnit blifva tillräckligt kändt och förstådt af arbetarne, växte föreningen dagligen. Varorna såldes pr. kontant till föreningens medlemmar och till almänheten. Alla köpare inomj föreningen erhöllo ett kontramärke af tenn för hvarje shilling de köpte, så att precisa beloppet af hvarje köpares handel kunde fullkomligt bestämmas. Dessa kontramärkeh fingo snart ett gångbart värde i Rochdale, och äfven icke medlemmar af föreningen mottogo dem såsom penningar, churu de ej erhöllo någon utdelning för dem från föreningen, utan vexlade dem till medlemmar af föreningen, såsom ett gångbart skiljemy nt. Ilvarje qvartal egde en utdelning af nettobehållningen rum, och, sedan 5 x blifvit betalda å det i rörelsen nedlagda kapitalet, och 21, afdragna för att underhålla bibliotheket, utdelades iterstoden af behållningen ibland de handlande ledamöterna i proportion till beloppet af deras inköp under qvartalet, såsom deras framvisade tennmärken utvisade. Denna konsumtionsförening, som har fortfarit med sin verksamhet i 23 år, lockade naturligtvis en mängd kunder till sig, och förtroendet till den steg allt mer och mer, när man märkte, att den sköttes på ett redbart, samvetsgrannt och humant sätt. Den gjorde hvarje köpare till sin egen minuthandlare. Rochdales arbetare hafva sålunda praktiskt visat hållbarheten af konsumtionsföreningarnes principer i deras vidsträcktaste och fullständigaste tillämpning.

24 oktober 1867, sida 3

Thumbnail