— Ni må håna mig så mycket ni vill, ni herrar judar, men lura mig kan ni inte. Jag vet hvad jag vet. — Och hvad vet du, din klippare? — Det kan jag säga er, svarade gossen. — Så hör då. Ni måste redan i natt skaffa till Joel Rosenberg i Borgentreich för flera tusen thaler siden, pelsvaror och andra dyrbara saker, och det just i natt, ty i morgon är det för sent. Regeringsrådet från Minden, som sedan ett par dar är vid gränsen och reser samt spionerar öfverallt, vet i morgon att ert nederlag är hos Joel Rosenberg, och han har fullmakt att ställa här efter godtfinnande, och han skall inte göra många omständigheter med Rosenberg, utan låta omringa hans hus och genomsöka det, under de dolda luckorna i källaren och under de dubbla golfven uppe i rummen. Judarne bleknade. — Gosse, hur har du fått veta det? ropade Aron Levi. — Dumhufvud, det är inte saunt, sade Schlom Bendix. — Inte sannt? log gossen. Jag säger er kanske sedermera af hvem jag fått veta det. Hör nu något annat. Regeringsrådet har redan utforskat och spärrat edra vanliga smuggelvägar till Borgentreich. Derför måste ni i natt taga en annan väg, och derför kunde ni inte begagna den, som endast känner de gamla vägarne. Han pekade på Konrad Maurer. Denne hade nästan tömt sin stora bränvinsflaska och snarkade nu på bänken. Gossen fortfor: — Ni skickade honom derför till mig. Han har sagt er att jag känner hvarje