I — —— — UTRIKES. TYSKLAND. Af lätt insedda orsaker iakttager ma i Tyskland med den mest spända upp märksamhet den hotande konflikten mel lan Frankrike och Italien, och en stor de af den nordtyska pressen anstränger si; efter bästa förmåga för att uppreta itali enarne mot franske kejsaren. National I zeitung säger: Italiens sjelfständighe har blifvit ett af grundvilkoren i den eu ropeiska statsrätten, och det ligger i Preus sens intresse att icke tåla, det Frankrik eller Österrike kullkastar det nya konun gariket eller håller detsamma i ett till stånd af ovärdigt beroende. Vi hafva för Jidet år lärt skatta betydelsen af Italiens allians, som ännu en gång kan blifva a stor vigt för ess. Italien måste derföre en gång för alla frigöra sig från det franska och österrikiska förmynderskapet Köln. Zeit. för den 19 dennes yttrar sin glädje öfver den underrättelse, som var utspridd derom, att Ratdagzai skulle hafva svarat franske ambassadören i Florens, att Italien skulle besätta Kyrkostaten vid första vink om en iutervention från Frankrikes sida, och tillägger: ,,Detta var det enda värdiga svar, som kunde gifvas Frankrike af en nations regering, som känner, att det är en stor stats första pligt att häfda sin sjelfständighet gentemot utlandet. Men skall Ratazzi äfven hafva det mod, som är nödigt för att göra sina ord till en sanning, och skola italienarne visa fransmännen, att de icke äro så modlösa, som det franska krigspartiet inbillar sig? I en korrespondens från Berlin till Weser Zeit. heter det: , Preussen har, efter hvad som försäkras i våra diplomatiska kretsar, hittills icke engagerat sig hvarken till fördel för Frankrike eller Italien. Rätta ögonblicket att aktivt ingripa i sakernas gång skall först hafva kommit, sedan en krigisk konflikt utbrutit mellan de nämnde länderna. Intill dess skall den preussiska politiken nöja sig med att draga fördel af den nuvarande situationen, för att efter bästa förmåga. befrämja konsolideringen af de tyska förhållandena. 1 2—— —2 : Angående den ofta omförmälda preussisk-ryska alliansen heter det i den engelska ,Globe: , Efter hvad vi erfara, har preussiska regeringen beslutat göra gemensam sak med Ryssland, för att vinna denna stormakts understöd under alla kommande eventualiteter. Preussen och Ryssland lära hafva tillställt Porten en kollektiv not, hvari de fordra, att Turkiet skall afstå Kandia till Grekland och lemna. garantier för en passande behandling af sultanens kristna undersåter. Om denna underrättelse är så noggrann, som den uppgifves vara, skulle man knappast kunna tillägga densamma för stor betydelse. Preussen har icke ringaste skäl till att blanda sig uti Turkiets angelägenheter, och då detta likväl sker, så har man häruti ett uppenbart bevis på, att en preussisk-rysk allians förefinnes. I ett bref till Aftonbladet från Berlin yttras: I Bayern bar nyheten om den brutna förlofningen mellan konung Ludvig II och den österrikiska prinsessan väckt en ofantlig uppståndelse. Jag förskonar er från de kommentarier, som denna besynnerliga händelse föranledt, emedan de knappt äro så beskaffade, att de kunna offentligt diskuteras. Det är nog att säga, att de skäl, som gjort giftermålet om intet, icke tyckas vara rent politiska, men följderna kunna naturligtvis inverka på Bayerns politik och ännu mera frigöra den från Österrike.