presentanter, hertigen af Cambaceres och general Rollin, samt kejsarinnans vagn med hennes representant, hertigen Tascher de la Pagerie. Dernäst följde samtliga ministrarne med undantag af Rouher (illamående), marskalk Canrobert (som hade högsta befälet öfver de till begrafningen kommenderade trupperna), åtskilliga medlemmar af diplomatiska kåren, den aflidnes slägtingar, en följd af marskalkar, generaler och amiraler samt slutligen de 13 mairerna i Paris uti gammaldags vagnar; slutligen en rad af enskilda Efter allt detta kommo flera afdelningar af tätt slutna trupper, deribland ett batteri och en afdelning af parisiska gardet, som skulle salutera på kyrkogården. Det dröjde en timma innan man fick se de sista i den oerhörda processionen. Ungefär kl. half 2 ankom den till kyrkogården, der justitieministern och en ledamot af akademien höllo tal öfver den aflidne. ENGLAND. Under ordförandeskap af Algernon Tgerton, parlamentsledamot för södra Lancashire, gaf det konservativa partiet en fest , i Manchester för ministoren, hvilken fest bevistades af cirka 900 personer. Trots sin gikt hade lord Derby infunnit sig der och talade mycket utförligt om den inre politiken. Sir John Pakington trodde sig som krigsminister böra yttra sig om det förestående abyssinska fälttåget. Lord Stanley betecknade nödvändigheten af detta krig som en högst obehaglig sak, men sade tillika, att det icke funnes någon annan utväg. Angående den utrikes politiken yttrade utrikes-ministern: ,, Hvad England och engelska intressen angår, så stå våra förhållanden till utlandet på bästa fot. I Europa hafva vi ingenting, som kunde gifva anledning till tvist med nåsgon makt; hvad Förenta Staterna angår, rå hafva vi underhandlat i en rättvis och vänskaplig anda öfver den visserligen ännu icke lösta frågan, och jag tror att tiden, den stora fredsstifterskan, mycket bidragit till att mildra de fiendtliga och bittra känslor, som man utan tvifvel en gång hyste mot oss. I afseende på ställningen på den europeiska kontinenten kan man visserligen icke säga att det fattas orsaker till misstroende och till den så allmänt rådande obehagliga stämningen. Framtiden är oviss. Himlen är icke utan moln; likväl hyser jag nog förtroende ti nationernas och deras herrskares insigter, för att tro, att den stora förbrytelsen oc den stora dårskapen af ett onödigt kri sskall kunna undvikas. Skulle jag olyck ligtvis misstaga mig häruti, så är jag ful förvissad om att engelska folket skul enhälligt klandra den, som framkallade ett sådant krig, hvem det än måtte vara. Europas fred är Englands största intresse, och vi skola göra allt, som står oss till buds, för att upprätthålla densamma, ty det gäller hvad som ligger oss närmare och är oss dyrbarare: Englands fred. RYSSLAND. Riga börstidning drager en parallel emelJan resultaterna afsädesexporten från Ryssland för 20 år sedan och nu. ÅÄr 1817 blef i anledning af den allmänna missväxten i Europa så mycken säd exporterad från Ryssland, att vexelkursen steg till 400 centimer på rubeln, att guld och silfver funnos i öfverflöd, att köpmännen i Samara betalade böndernas hvete i klingande mynt och att ryska regeringen kunde förskjuta åt den franska 100 millioner francs. Också i fjol hade missväxten i Europa och den hämmade sädesexporten från Nordamerika till påföljd en ovanligt stark export från Ryssland, och i år har denna export ännu ytterligare blifvit stegrad, ty enligt officiella uppgifter hade man till den 1 Juli utfört 4 millioner tschetwert, eller 1, 100,000 mer än för samma period 1866. Sedan Juli månad har efterfrågan på rysk säd ytterligare tilltagit. Odessas förråder från föregående år äro uttömda och man exporterar tillochmed derifrån af årets skörd. Också öfver Petersburg utföres starkt, trots Nikolaibanans och kanalernas opålitlighet (säd, som bort levereras i Augusti, inträffade i Petersburg icke förr än 1 slutet af September, och det, som bort utföras i September, kan icke hinna till Petersburg innan navigationens slut). Detta års export från Petersburg öfverstiger redan fjolårets med 2 millioner tschetwert. — Och hvad är resultatet af denna stora export? — Kursen står på 349 centimer, messan i Nischni afslutas på ett för den inre handeln högst litet fignande sätt, i Moskwa inträffa bankrutter, hvilkas återverkan är kännbar till aflägsna bygder, och — det besynnerligaste af allt — några firmor måste suspendera sina betalningar, ehuru de besitta en mängd penningdokumenter, ty det är dem omöjligt att för dessa dokumenter erhålla penningar. Enligt en korrespondens till ryska tidningen Moskwa skulle den kejs. bestämningen att i alla kronans embetsverk införa ryskan såsom officielt språk stöta på allvarsamma svårigheter i sin rätta tolkning, huru långt åtgärden borde utsträckas. Till en början skall man inskränka sig att föra endast korrespondens på ryska. Börskomitön i Riga skall vid emottagandet af en skrifvelse på ryska språket från generalguvernören väckt tråga om att häröfver ingå med en officiel framställning, hvilket ordföranden dock afböjt, anseende det vara lämpligare att mundtligen framföra besvär. Från hand till hand går en kopia af Revals magistrats hemställan till provinsernas högsta myndighet i anledning af en emottagen skrifvelse på ryska språket. Magistraten framhåller detta dokuments historiska betydelse, emedan härigenom gamla nrivilegier från svenska tiden hlifvif Åsigdae —