Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1867, sida 3

stånd; å den andra ogillas, att biskoparne omedelbart vändt sig till kejsaren, med förbigående ar ministöåren och riksrådet. Wiens kommunalråd har — som förut är meddeladt — gjort sig till organ för detta ogillande, och detta steg från hufvudstadens sida har blifvit understödt från flera större städer i provinserna, likasom äfven i Sydtyskland. Så har t. ex. kommunalrådet i Mannheim sändt kommunalrådet i Wien en tacksamhetsadress. , Neue freic Presse meddelar, att kejsaren öfverlemnat biskoparnes adress till rikskanslern, för att låta ministerrådet uppsätta svaret. Man kan vara viss på — tillägger nämnde tidning — att Perist skall begagna illfället att icke blott handhafva den konstitutionella ståndpunkten gentemot biskoparne, utan äfven medelbart gifva deputeradekammaren en pant på, att regeringen icke skall tillåta, det en af riksrådets förattningsenliga rättigheter kränkes. Man försäkrar, att ministören i ett statsråd d. 13 dennes erhållit visshet om, att kejsaren, samtidigt med den reviderade författningen, äfven skall stadfista de af depueradekammaren antagna grundrättigheterna. IIärmed ställer man sig i princip mot konkordatet. Tillika heter det, att baron IIIlhmer (kardinal) icke längre skall ochålla sin pant som österrikisk ambassadör i Rom. Äfven i katholska länder utom Tyskland ker denna sak uppmirksamhet; den har t. o. m. en viss europeisk betydelse. Den omständigheten, att striden just rör sig om konkordatet, gör Österrike mera kallt för påfvens sak och beröfvar således påfvestolen det vigtiga stödet utanför Frankrike, som den i nuvarande kritiska ställning kunde hafva. Liiiiiiiii