Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1867, sida 2

—— r2 ? Drelskruming. der korrespondent likaså. Han tänker nu på huru han skall kunna intressera sina läsare — hvarmed han skall kunna uppvakta dem efter en så kort tid. Tillåt honom, i brist på någon annan, att vara Eder cicerone ombord på den flytande verld, der vi nu befinna oss, och låtom oss der företrädesvis, att tala med sugust Blanche: studera folklifvet. , Här äro många originella typer; här synas nån nationer representerade. Välan sdå: vi börja vår vandring. Jag presenterar först fartygets kapten, mir Åiton, en utaf dessa bepröfvade sjöbussar, som uppfostrats på sjön och hvars I hela sätt och väsen bära prägeln af den erfarne mannen. Han är dertill, som befälhafvare, en gentleman, hvilken i allt bemöter sina passagerare med en förekommande artighet. Sedan vi utaf honom erhållit tillåtelse att gå öfverallt ombord, begynna vi vår trip och styra kosan först ner uti ,,Steerage, der mellandäckspassasgerarne befinna sig. Här är rymligt och beqvämt, de långa matborden med sina bänkar äro enkla men renliga. I taket. lindare, som måste lemna sin gröna ö, pan är matsalen, der alla intaga sina geth och smörbröd, till middag kött och; Soppa, till aftonen th och smörbröd. hänga sofställena, hvilket gör att emigranterna lida mindre af sjösjukan. Låtom oss höra hvad de sjelfva säga. Der borta möta vi en qvinna med 3 barn. Alla förete armodets och olyckans utseende; de äro irsom ej gifver dem deras bergning. Mannen har haft en liten farm, men har, oaktadt flit och arbete, måst lemna densamma, då han fått ihop just hvad som erfordrats för öfverresan. Der möter oss en schleswigare, hvilken förnöjd röker sin pipa och smeker sina små frodiga barn. Han säger sig ej kunna tåla das Preussenregiment och vill derföre bego sig till frihetens land! Der en ålderstigen gammal tyska, som bestämdt sett sina 70 år; hon medför sin dotterdotter, hvilken är tödd i Amerika och nu rest öfver för att hemta den gamla. En annan grupp synes vid sjelfva uppgången från the Steerage; det är, att döma utaf utseendet, välmående folk, och de so ut som om de kunde med ett enda slag förkrossa sina motståndare; det är norrska bönder upp ifrån nordtrakten, som resa öfver på grund af bref från sina bekanta, hvilka ha det bra i Amerika. Men hvar ha vi våra egna landsmän? Dem har ni ej visat oss, tycker jag mig höra någon invända, och dertill svarar jag med ett gammalt ordspråk: jag gömmer det bästa till sist. Bland alla, som vi få se, tror jag att J skolen gifva mig rätt uti, att den del af emigranter, som kommer från Sverge, i alla möjliga atseenden ser bäst och ordentligast ut. Låtom oss t. ex. betrakta denna grupp, som sitter på sin med blommor målade kista. Se på mannen, en bonde från Wexiö-trakten, huru han, iklädd sin gråa jacka och sin blåa mössa med stor skärm, sitter och lär sina tre små barn, flickor med blondt hår från 10 till 6 års ålder, att läsa Guds ord, under det modren är sysselsatt med att tvätta kläder och ordna sakerna i deras medförda bohag. Vid sidan af dessa, på andra sidan trapI nä HH rn he —; An iv --C— — AA DA FK KA Åc — 1 AA: rd — t I mensamma måltider: om morgonen kl. 8;vV t Mina ärade följeslagare ombedjas än vidare följa mig till mellandäckets trenne 3 jafdelningar, hvaraf den ena för karlar, denjt andra för fruntimmer och den tredje för s gift folk. I förbigående taga vi ventila-e tionsapparaterna och vattenledningen i be-k traktande och lemna derefter ,the Stee-k raged, för att förflytta oss på däck. Ak3t inglands ställning till Amerika och måyrlu rikanskor, som varit öfver i Europa och sett sig omkring; de ha t. ge och rest på Göta kanal. — Der fiam-ia ligen blifvande förvecklingar. Det är ame-r Å o. m. sett Sver-h terut är naturligtvis endast, finess, hvaraf s tvenne typer möta oss genast vid nedgån-j. gen till kajutan. Det är tvenne damer, Y som i ett lifligt samtal diskutera Europas S politik; hör huru de med sakkännedom och h värdighet vidröra den ömtåliga frågan om ÅA me ligger en filt utbredd och i densamma! ft tumla en mängd små barn, sysselsatta med 8 att grymt misshandla en hel liten legion k soldater från någon tysk potentat. De leka ti krig; papporna och mammorna fröjda sig fi åt de små bytingarnes goda idöer att gå 2 taktiskt till väga vid batajjonerna; de olyck5! liga tyska tennsoldaterna få sitta svårt einel-ä lan och blifva, lemlistade, kastade öfver pord. H Under tiden höras de äldre diskutera s Tysklands ställning och prisa Bismarck, ? som förverkligat de tyska enhetssträfvanP dena. Naturligtvis äro opinionerna olika ti och detta ger anledning till ganska skarpa j Y: utgjutelser. — Häremot afsticker bjert den 3 grupp, som synes hafva tagit med afsigt V. plats rundt om bänkarne å rufftaket. Ilär 8! är det Garibaldi, som är samtalsämnet; pl engelsmän och amerikanare, alla ogilla de sin hans fängslarde af italienska regeringen, och flera af de närvarande, som personligen känna hjelten på Caprera, lofprisa 8 honom utan måtta och nämna hans namn Sa med hänförelse. A andra ställen synas P! Canadensare, som äro på hemvägen; de v prisa sitt land med dess mäångasiikedomar på produkter, påstående att det ö5-NSi rerträffar ,,the United States. GA vi vih. lare, finna vi engelska lorder, insvepta i g ina plaids och resliga skottar i sina pit-la oreska drägter samt yankees i mängd, uUd om varit öfver att bese the Exhibition in d Paris. 1 Följen mig nu, ärade läsare, in i sa-let ongen och se huru hela denna samling de ntager sin middag kl. 4 e. m. I den rymliga salongen är dukadt sör St50 personer vid 2 långa bord, ett å hvar-be lera sidan; i midten är sjelfva serveringsSk ordet, -omgifvet af ett galleri. Serverin-de zen börjar med soppa, derefter framsättas be å stora fat, under höga, blanka pläter-nö ock, skinkor, lamstek, kycklingar, gäss, På nkor, legumer och potatis m. m. För ler warje ny gång, som det kallas, ringes lig ned en klocka och inom några minuter lis r ombytet gjordt och rätterna borttagna ) tal ör att lemna plats för desserten, som be-brtår af äpplepaj, dampsonspudding, tårtor, de ylter, russin, mandel och andra läckerÅ eter samt derefter ost, smör och bröd. Säl