Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1867, sida 2

Den halte mannen fröjdade sig åt hennes blomstrande utseende. Sedan båda lugnat sig något, skyndade flickan från bersån och in i huset; efter några ögonblick återkom hon med kaffe och skorpor samt två koppar, likasom hade två gäster beställt kaffe. Hon bar det in i bersån till sin fader, och i det hon satte sig bredvid honom, serverade hon både honom och sig sjelf; den stackars mannen skulle pläga sig, och hon gjorde honom sällskap. Men hon kunde ej stanna länge hos honom. Nya gäster anlände, tvenne schackerjudar med runda penningebälten omkring midjan samt med på en gång listiga och öfvermodiga ansigten. — Jungfru! ropade de. Skänkflickan måste skynda till dem. — Kaffe! befallte den ene. — Anfäkta, ropade den andre, — hvem kan dricka kaffe i den här hettan? Vi dricka vin! — Betalar du det? — Det kan jag också. Skaffa oss således vin, jungfru. Ett helt mått genast, samt en flaska bränvin och fyra glas! Vi vänta sällskap. Och nu reqvirerade äfven den förste bröd, smör, ost och kött. Och då flickan gick att ombestyra allt detta, hörde hon från andra stranden vid färjan ett nytt rop: , Sätt mig öfver! Således kommo nya gäster, hvilka hon ifven måste betjena. Hennes glädje var störd för ögonblicket. Hon gick till bersån för att trösta sin fader, och derefter började hon ombestyra allt.