Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1867, sida 2

— Stod ni vid det första gardesregimentet? — Ja. — Och vid första kompagniet? — Ja, ers högvördighet. — Hm, hvem var er kapten? — Baron von Steinau. — Hm, fortsätt. — Vi uppvisades för konungen. Vi måstessmarschera upp till slottet och uppställa oss på en borggård; — endast vi rekryter, och kaptenen samt en löjtnant förde oss. Efter en stund kom konungen ut ur slottet, men ej åtföljd af några officerare, utan blott af ett par damer. De tycktes komma från taffeln, och både konungen samt damerna sågo helt glada ut. Kungliga prinsessor voro ej dessa damer, ty, ehuru klädda i sammet, guld och siden, sågo de ej törnäma ut, och konungen gjorde inga ceremonier med dem. Den ena var utmärkt vacker, och med henne talade konungen mest. Jag såg dem sedermera ett par gånger, och då hörde jag att hon var en fru Rietz och var gift med en af konungens kammartjenare, tror jag. Sedermera har konungen gjort henne till grefvinna. Då jag såg konungen vid så godt lynne, fattade jag nytt mod. Han skall höra dig, kaptenen skall ej våga afbryta dig, om konungen en gång hört dig. Och dessutom skola damerna tala för dig, de ha ju medlidsamma qvinnohjertan! — Konungen hade kommit fram till oss och besåg oss med välbehag. Vi voro alla resar, buro nya uniformer, hade ej länge uthärdat den eländiga kaserntjensten och egde således ett friskt utseende, (Forts.)